Markus Sköld om arbetet med Folktomt

Av alla berättelser jag har skrivit så har Folktomt varit den (hittills) svåraste. En anledning är att jag satte igång att skriva med en enda idé i huvudet: Tänk om alla människor skulle försvinna från en medelstor stad i Sverige.

Det var allt jag hade att jobba med, och helt ärligt är det inte tillräckligt för att bli en bok. Jag behöver alltid minst två olika idéer som är villiga att samarbeta för att få ihop en berättelse som håller genom en hel roman.

Men jag kunde se det framför mig. En hel stad, folktom. Och inte på det där sättet som vi ser i postapokalyptiska berättelser, med spår av strid eller igenspikade fönster. Utan som om alla människor bara har upphört existera. Det enda som finns kvar är halvdruckna kaffekoppar och övergivna byggnader. Det hade kanske räckt till ett montage av bilder. Men för att det ska bli en bok behövs karaktärer, handling, driv. Och inte minst ett svar på vad som har hänt med alla människor. Dumt nog började jag skriva boken långt innan jag hade det svaret, men idén i sig själv var så lockande att jag inte kunde låta bli.

Konsekvensen blev givetvis att jag var tvungen att skriva om boken ett antal gånger för att få ihop det. ”Folktomt” utspelar sig i en påhittad småstad som heter Lommensvik. Den finns inte på riktigt. Men precis som i mina tidigare böcker är staden baserad på en verklig plats. I det här fallet är det Sandviken som fått stå modell. I ”Kalldrag” och ”Skuggfödd” använde jag Hofors respektive Gävle som mall, två platser där jag själv har bott. Jag är född och uppvuxen i Hofors, och flyttade sedan till Gävle. Mitt emellan ligger Sandviken, där jag gick i gymnasiet. Mitt fiktiva Gästrikland kändes inte komplett utan Sandviken. Böckerna är fristående och kan läsas oberoende av varandra. Men för den uppmärksamme läsaren finns detaljer att upptäcka som ger vinkningar åt att böckernas handling utspelar sig i samma värld.

Det må ha tagit sin tid att få Folktomt från idé till färdig bok. Men jag är stolt över berättelsen, och jag hoppas att ni kommer att gilla den lika mycket som jag gör.

Markus Sköld