Nettle and Bone

T. Kingfisher är generellt ett tryggt val när en (nästan) medelålders kvinna börjar bli less på att läsa om ”utvalda” sjuttonåriga tjejer – med mer sans, vett och trygghet än de själv hade som trettioåring – svingar dolkar som en erfarenhet pirat och avslutar en trilogi med att rädda världen på ett spektakulärt sätt. Kingfishers karaktärer tenderar att vara äldre och större delen av tiden har de själv ingen aning om vad de håller på med eller om det är vettigt. Deras knivskarpa svar kommer för sent, de vill helst inte offra sig för någon och de är själv rätt skeptiska till sina planer, men tycker att de i alla fall borde försöka göra något.

När boken börjar står Marra med blödande händer på en kyrkogård mitt i en förbannad del av ett land fullt av zombieliknande människor och försöker skapa en benhund. Det är den andra av tre omöjliga uppgifter hon fått av en dust-wife (typ kyrkågårdshäxa) för att denne i sin tur ska hjälpa Marra.

Marra är en prinsessa. Hon är den yngsta av tre och det är inte hon som är den vackra utan hon är den introverta, högst skeptiska och väldigt obekväma. Och det är tack och lov inte bara som hon själv tror heller. Det är inte den fula ankungen som senare blir en svan (det kändes viktigt att vara tydlig på den punkten). Hon är inte heller prinsessa i ett stort och mäktigt rike, utan det lilla riket mellan två stora och för att försäkra sig om fred och skydd gifter föräldrarna bort den äldsta systern till en prins i det norra riket.

Den systern dör i en olycka och prinsen tar nästa i raden som ny gemål. Marra sätts i kloster, officiellt för att prinsen ska kunna vara säker på att hans söner ärver båda tronerna. När Marra åker för att vara med under hennes systers förlossning varnar systern henne. ”Se till att du inte blir nästa fru.”

Femton år senare dör prinsens enda barn och efter en natt med sin syster inser hon att alla misstankar hon haft om prinsen är helt sanna. Hon bestämmer sig för att göra något, för båda sin egen och sin systers skull. Hennes egna färdigheter – förlösa kvinnor, sticka, brodera och mocka – kommer inte ta henne långt, så hon ser till att få hjälp.

Det är bakgrunden och anledningen till att Marra behöver hjälp och därför står och försöker skapa en benhund.

Det är en brokig skara som till slut samlas för att mörda prinsen och de har ingen direkt plan, men de inser alla att det i alla fall kan och borde försöka. Inte heller Marra tror att de har någon chans, men hon vill göra det både för systern som fortfarande lever och den som redan dött.

Många av de klassiska sagornas troper finns med i boken, till och med goda feer, men alla och allt med en tvist av rörande mänsklighet. Det är välskrivet och vanlig ordning när det kommer från  Kingfisher är det en mörk historia som ändå lyckas får läsaren att skratta högt nu och då. Mitt i mörkret finns humor i form av bitterhet och cynism, vilket gör det lättare att fortsätta läsa. Det är ingen lång bok och det finns inte en tråkigt sekund i den, så det är perfekt sommarläsning.