Nostalgi i kvadrat!

Framtiden var bäst förr! Med de senaste årens nostalgitrippar tillbaka till åttiotalet kan vi få se science fiction som samtidigt badar i ett nostalgiskt sken. Stranger Things gjorde det med bravur i hittills tre säsonger, Simon Stålenhag har gjort sig en hel konstnärs- och författarkarriär karriär på folkhems-scifi i bävernylon, som dessutom mycket framgångsrikt blivit amerikansk tv-serie.

Näste barndomsminne till rakning är de gamla favoriterna Bill och Ted! För de som inte minns är det Keanu Reeves och Alex Winter som tidsreser i Doktor Who-stil (men i en telefonautomat istället för en polisbox, och med mindre utrymme), och för de av oss som var med första vändan blir det som ett eget litet tidsresande! Filmerna blev popkulturella fenomen och Keanu Reeves blev som bekant en megastjärna i och med The Matrix. Den här gången är dessa nu medelålders rockslackers på ett uppdrag genom tid och rum för det ärevördiga uppdraget att ena världen med den perfekta låten. 

För de som tycker att åttiotalet var/är överskattat har vi fått in lite ännu mer tillbakablickande film. The Lighthouse utspelar sig i början av förra sekelskiftet och är inspelat i ett tidstypiskt format med svartvit film. Willem Dafoe är magnifik som fyrvakt som trivs alldeles utmärkt på sin isolerade ö, men är väldigt svår för Robert Patinssons unge ersättare att trivas med. Regissören har tidigare gjort den utmärkta skräckfilmen The Witch, som utspelar sig under 1600-talet och spelades in med helt tidstypisk miljö, språk och belysning. Rekommenderas varmt!