Nu är Attack on Titan avslutad
Nu när sista volymen av Attack on Titan har landat på våra hyllor är det inte utan vemod som den här texten skrivs. Att ha jobbat i bokhandeln under Attack on Titans levnadsår har varit en resa. Att ha fått se serien utvecklas, öka i omfång, komplexitet och genomslag och ha nått ut till nya fans under årens gång har varit fascinerande. Det går inte att räkna antalet gånger som jag har smugit förbi mangahyllan för att höra någon exalterat prata om Attack on Titan, allt ifrån rutinerade mangaläsare till personer som man förstår är helt nyfrälsta. Känslan har växt och blivit mer och mer påtaglig genom åren; vi har sett en klassiker födas och avslutas.
Det finns så många saker som den serien har givit och som har varit receptet till dess framgång; en till synes enkel handling som snabbt utvecklas till något komplicerat och tankeväckande. Små detaljer i tidiga volymer som förklaras först senare, eller som man kan lägga märke till själv när man läser om. Karaktärerna är komplicerade och trovärdiga. Dessutom får alla möjlighet att utvecklas i sin takt (så länge de överlever iallafall...) och som alltid i en komplicerad värld går de olika karaktärernas vägar och livsval åt olika håll. De som började med stämpeln good guys får vi anledning att ifrågasätta och läsarna ställs snabbt över egna moraliska funderingar. För på sätt och vis finns det inga good guys eller bad guys; precis som i verkliga livet agerar alla utifrån tanken att deras handlingar är det rätta.
Det gör att Attack on Titan inte känns som en typiskt shounen-manga. Det är för komplext. Våldet är inte glorifierat, karaktärsutvecklingen hänger inte på att huvudpersonerna ska bli så bra som möjligt på att slåss eller få nya, starkare krafter. Eren, Mikasa, Armin, Levi, Hange och dom andra lämnar inte slagfältet med större biceps, eller grandiosa monologer om att "vänskap övervinner allt". De lämnar slagfälten med trauman och frågor. Det går att ösa lovord över Isayama hur länge som helst. Samtidigt känns det inte som att det räcker. Vi kanske måste nöja oss med ett tack.
