Ofärdstider

Ofärdstider I

”Pandemic!”, säger jag.

”Pandemic?”, säger David.

”Ja. Ett spel i tiden, eller hur?”

”Visst. Men våra kunder vill kanske tänka på något annat.”

”Eller inte. Det är ett bra spel. Vi sänker priset, ber butikscheferna skapa en Pandemic-miljö i våra butiker, gärna vid entrén. Och så ser vi till att det syns ordentligt på hemsidan.”

David ser grubblande på mig. Vi har ett kampanjmöte, och försöker komma på spel som kan tänkas efterfrågas av kunder som tvingas tillbringa oväntat mycket tid hemma. Och Pandemic är förstås ett självklart val. Tänker jag. Som visserligen inte är butikens spelexpert, men inte låter det hindra mig från att ha bestämda åsikter i alla fall.

”Men”, säger David. ”Finns det inte en risk att kunder tar illa vid sig? Eller tycker att vi är cyniska? Som vill tjäna pengar på en sjukdom?”

”Tänk på toapapper”, säger jag. ”Tror du Ica-handlaren inte vill tjäna pengar på att folk är oroliga och planerar för framtida toalettbesök?”

”Det är inte samma sak, Maths.”

David är inköpare i Sf-bokhandeln. Han ansvarar för produktgrupp Warhammer, liksom serier från Marvel och DC Comic och flera andra serieförlag och böcker från flera stora amerikanska och engelska bokförlag. I Davids arbetsbeskrivning ingår också Facebook. Han är dessutom pappa till två barn, har tagit ut långa pappaledigheter som en god far gör och har minst tre t-shirts med dinosaurier.  Han är nästan två meter lång och inte hemfallen åt plötsliga, ogenomtänkta beslut. Alltså lyssnar vi andra till vad David har att säga, det är klokt att göra det. Vilket inte betyder att han inte kan ha fel någon enstaka gång.

 ”Pandemic är helt rätt spel, David”, säger jag. ”Du och de andra runt bordet spelar ju mot brädet som är pandemin. Alla spelare måste samarbeta. Tillsammans mot sjukdomen! Som i verkliga livet. Feel good-pandemi!”

”Feel good-pandemi?” David ser förskräck på mig. ”Maths, det finns inget sådant som feel good-pandemi.”

”Nej, det kan du ha rätt i. Men du förstår vad jag menar.”

”Ja, det gör jag. Men jag är inte säker på att det är en bra idé för det.”

                             Jag är inte inköpare. Jag är företagets vd. Jag tänker på sådant som kassaflöden och likviditet och hålla försäljning uppe i ofärdstider. Jag tar beslutet att Pandemic är en bra idé, och ser till att budskapet förmedlas på Slack, företagets internkommunikationskanal. Strax får jag en orosanmälan från butikschefen i Göteborg som undrar om jag verkligen - verkligen - vill att hon ska störtskylta med Pandemic. I skyltfönstret också? Det plingar till i slacktråden. Det är fler i personalen som har synpunkter. Det verkar råda konsensus om att Pandemic är ett bra spel, och att vi självklart ska sälja det. Men en kampanj? Är vi säkra på att det är en klok strategi?

Jag drabbas av tvivel. Upptäcker att jag inte har lust att ändra mig. I min självbild ingår uppfattningen att jag är prestigelös. Eller? Till slut hör inköparen av spel av sig. Pandemic har precis tagit slut hos vår grossist. Vi kommer inte att få in några spel den närmaste framtiden. Motvilligt erkänner jag för mig själv att jag tar beskedet med lättnad. Det blir ingen kampanj.

Lord Wizard of Space

Ps. Men nu har Pandemic precis kommit in igen!