Sagan om ringen filmen fyller 20!

Publicerad: Söndag, 19 december 2021, Skribent: Orvar Säfström

Just den här dagen, för 20 år sedan, gick The Lord of the Rings – Fellowship of the Ring upp på bio. Tokigt, känns inte den som en ganska ny film? Räknar man 20 år bakåt från när jag själv var liten hittar man gamla filmklassiker som Ben-Hur och Spartacus. Uppleves Jacksons trilogi så för en liten kille eller tjej idag? En verklig tankeställare.

Jag var förste svensk (utöver några få anställda hos distributören och filmens översättare) att se The Fellowship of the Ring. Det var en förhandsvisning torsdagen den 6:e december i London, enbart för oss som var där för det stora presseventet (och jag var den ende journalisten som rest dit från Sverige). Det finns verkligen inte ord för att beskriva den förväntan som bubblade i biografsalongen. Det var årtiondets filmhändelse, mer än så för oss som vuxit upp som stora Tolkien-fans. Och sen började den. Jag minns att jag var minst imponerad av vattenhästarna vid Rivendell, och att green screen-effekterna ibland blev lite väl påtagliga. Men dessa skavanker till trots befann jag mig i fantasyhimlen den där kvällen och gick sedan på moln bort till närmsta pub för att förlänga lyckoruset.

Morgonen efter lade jag upp några snabba intryck på den då stora online-communityn DVDForum.nu och det blev deras mest lästa artikel någonsin. Senare samma dag intervjuade jag Peter Jackson, Elijah Wood, Viggo Mortensen, Ian McKellen, Liv Tyler, Orlando Bloom, Sean Bean och flera av de andra. Jackson berättade att han upptäckte Tolkien genom Ralph Bakshis animerade film från 1978. Christopher Lee var en sann gentleman och citerade ringinskriptionen ordagrant på min begäran. Liv Tyler och jag retade Orlando Bloom för att han liknade Skidrow-sångaren Sebastian Bach i Legolas-peruken.

Sedan stannade jag i London över helgen, för att kunna gå på själva världspremiären på måndag. Då såg jag filmen igen, fortfarande före alla andra, och gick sedan på den största premiärfest jag någonsin varit på. Det var magiskt. Helt magiskt. En enorm, gammal lagerbyggnad i Londons hamnområde där de stora hallarna gjorts till platser i filmen, med helt olika mat och dryck beroende på var du befann dig. Lothlorien hade lax och champagne, Moria hade hela grisar som stektes på spett och tunnor med öl. The Prancing Pony i Bri hade en bar som säkert var 1,5 meter hög med matchande stolar, vilket fick dig att känna dig precis som en liten hobbit. Sedan hade man flugit in set constructors från Nya Zeeland som på plats skapat ENORMA statyer, enbart för festen inklusive de tre trollen (som Bilbo och Gandalf förvandlade till sten) och en nazgul på häst som förmodligen var två våningar hög.

Men det bästa av allt var... inget VIP-område. Det är annars standard på den där typen av fest. Ja, skådespelarna är på plats men helt isolerade från oss andra. Inte så den kvällen. Alla var där tillsammans, strålande glada och njöt av festen. Jag hade bara fått tre minuters intervjuer med stjärnorna några dagar innan, men nu umgicks vi helt otvunget. Jag satt i en timme med Dominic Monaghan och Billy Boyd (Merry and Pippin) och bara åt, drack och småpratade. Jag snackade med Tyler i baren. Jag hade ett långt samtal med Jackson om idéer för DVD-släpp (han berättade ivrigt om planerna för Extended Editions). Och ja, jag stod bredvid en väldigt berusad Orlando Bloom i urinoaren.

Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv.

Till saken hör att ungdomskanalen ZTV, där jag hade filmprogram då, inte alls ville betala för något av det här. Så jag bekostade faktiskt hela grejen ur min egen ficka bara för att få chansen att flyga till London, stanna där en vecka, göra alla dessa saker och sedan flyga hem för att redigera TV-specialen vi sände några dagar senare. Snacka om väl spenderade pengar.

Missa inte att köpa biljetter till min konsertproduktion MEMORY AND TIME med Sabina Zweiacker i Riddarhuset i Stockholm i mars. En alldeles förtrollande kväll med sånger från filmer, TV-serier och spel, däribland från alla tre The Lord of the Rings-filmerna.