Solitärspel

Så här i karantäntider finns det många sätt att umgås kring en aktivitet utan att träffas fysiskt. Ganka lite noobs online, lägga upp ett brädspel via Tabeltop Simulator eller VASSAL, fixa ett eget chatrollspel (“Hur gick det egentligen för den unge Hamlet med kamrater under studietiden i Wittenberg - nu kör vi!”), med mera. Men vi ska inte glömma den enkla glädjen i ett fint solitärspel. Där väntar samma nöje som i att klämma Strindbergs samlade verk (eller Wheel of Time), samla fjärilar i Animal Crossing, eller tabellbita om Champions League. Den roar sig faktiskt ibland bäst, som roar sig själv.

Till att börja med har vi ju den gamla godingen Ensamma Vargen. Under Drakar och Demoners storhetstid på åttiotalet gick de här soloäventyren så bra att de fick tillnamnet “lönsamma vargen”. De hör till en undergenre som brukar kallas Choose Your Own Adventure, där du presenteras med en stämningstext och får sedan ett val som leder dig vidare till en ny paragraf - löst inspirerat av tidiga textäventyr som The Hobbit till bl a ZX Spectrum och C64. Börja med första delen, Flykt undan mörkret, och spela dem i ordning. Det unika med EV är att varje bok bygger vidare på den föregående, så att hjälten växer över tid. Den som nöjer sig med en enda bok och inte behöver en hel serie kan pröva klassikern Warlock of Firetop Mountain, eller varför inte Can You Survive the Zombie Apocalypse?

Bordsrollspel kan också köras solo. Vilken titel som helst fungerar med hjälpmedel som Mythic Game Master Emulator, ett regelsystem för ledarlöst rollspel som kan skaffas som pdf exempelvis från drivethrurpg för en billig penning. Men det finns också titlar med inbyggt solostöd. Alone Against the Dark (... och systertitlarna Against the Flames, och Against the Frost) är färdigskrivna solomoduler till Call of Cthulhu 7th Edition. Själva rollspelet består av två böcker - Investigator Handbook och Keeper Rulebook - varav vi till och med har den senare till kampanjpris just nu. Bara att plocka upp och köra, utan kryckor utifrån! Det är inte säkert modulerna finns i lager i läsande stund, men Alone Against The Flames ingår också som fyrfärgsversion i Cthulhu Starter Set, för den som inte redan har regelböckerna.

När det kommer till bräd- och sällskapsspel finns det mer att välja på än en kanske tror. Är inte hela poängen med ett brädspel att umgås med andra över bordet? Inte nödvändigtvis. Solitärspel är faktiskt en egen liten undergenre med tillräckligt entusiastiska anhängare för att en hel del designers ska specialanpassa sina flerpersonsspel för att även fungera solo. Dessutom är många så kallade Eurogames - titlar som gärna har ett familjetillvänt tilltal och slimmade regelmotorer - egentligen inte så interaktiva, utan kretsar ofta kring poängsamlande. Därmed passar de utmärkt solitärt.

Till Euros som fungerar väl för ensamspel kan räknas Scythe och det haussade Wingspan, båda med det trevliga Automa-systemet i ryggen. Det är en mekanik särskilt framtagen för att skapa god “artificiell intelligens” vid solospel. A Feast For Odin är en mysig tungviktare som blandar poängmaximering, samling och pusslande med så kallat worker placement (alltså att producera tillgångar och samtidigt blockera vissa handlingar för andra spelare).

På listor ute på webben förekommer ofta Spirit Island, Robinson Crusoe och This War of Mine (en särskilt lyckad brädspelskonvertering av det hyllade datorspelet) som rekommendationer på väl soloanpassade titlar med hyfsat brett tilltal. De är ganska olika till sin karaktär. Spirit Island är ett relativt glatt utforsknings- och bobyggarspel, This War of Mine en rätt mörk men rysligt välskriven simulation av hur oskyldiga åskådare drabbas av krig, medan Robinson Crusoe är ett överlevnadsspel på en öde ö.

Det finns många brädspel som lånar aspekter av bordsrollspelande, bara klipper bort själva rolltagandet, och de brukar lämpa sig väl för enslighet. Legacy of Dragonholt är ett sådant, med (som titeln antyder) vissa så kallade Legacy-inslag - det vill säga att spelet förändras permanent medan det spelas, till exempel genom att hemliga kuvert öppnas och permanenta anteckningar görs direkt på brädet. Ett antal bålda hjältar drar här sina grymma svärd och ger sig ut på äventyr för att rädda landet. Ett annat rollspelsliknande grepp är så kallat dungeon crawl, det vill säga att ge sig in i en labyrint eller annan äventyrsplats och hacka ned monster. Shadows of Brimstone: City of Ancients är ett exempel, satt till en miljö präglad av western/skräck/pulp. App-drivna dungeoncrawlers går också utmärkt att köra solo. Ladda ned tillbehöret gratis till mobilen eller plattan, så sköter det motståndet åt dig. Här står nog Fantasy Flights titlar bäst ut: Mansions of Madness, Descent och Imperial Assault.

Många konfliktspel har ända sedan förlaget Avalon Hills dagar haft solitärstöd. COIN är en regelfamilj som passar sig särskilt väl för solospel. Att de inte nödvändigtvis måste handla om krig kanske syns tydligt i en titel som Gandhi. Men även handoptimeringsspel som Marvel Legendary gör sig bra solitärt. 

Roll-N-Write är en liten undergenre bland sällskapsspel som seglat upp de senaste åren. För att generalisera kan de liknas lite vid Yatzy, där det ingår slumpmoment och bokföring. De fungerar mycket bra solo. Kolla exempelvis in Silver & Gold, Doppelt So Clever och Welcome To…

Samarbetsspel fungerar också fint för solospel, eftersom de i grunden ändå består av en sida (alla mänskliga deltagare) mot spelets inbyggda AI. Varför inte pröva nåt av de många tidsbestämda pusslen i Exit-familjen, som exempelvis Ödestugan? De behöver inte spelas i ordning, men är däremot designade för att bara köras en gång. Ett annat, givet alternativ i dessa tider är så klart också Pandemic [#169689].

Se där, några förslag på ingångar till solitärspel! Med reservation för att lagerhållningen också drabbats av corona, så det fluktuerar tyvärr med vad som finns inne och inte. Du hittar alla tipsen samlade med bild här (med några tillägg från våra följare på Facebook).

Mycket nöje!
Daniel