Space opera – bästa verklighetsflykten finns i rymden!

Publicerad: Torsdag, 16 april 2020, Skribent: Gunilla

Space opera är enligt Merriam Websters ordbok “a futuristic melodramatic fantasy involving space travelers and extraterrestrial beings”. Inte klockrent, tycker jag. Utomjordingar är ingen nödvändig ingrediens i space opera. Rymdresor, däremot, måste ingå. Och om vi med melodramatisk menar överdrivet storslagen, gärna med ett pompöst slut, då tycker jag att det är en passande etikett. Jag har samlat några av de mest lästa och älskade rymdoperorna här. Ta en titt på vår sida med alla titlar taggade space opera - där finns fler gamla och nya godbitar.

Dune av Frank Herbert
Rymdresor – check. Melodramatik – check. Däremot inga utomjordingar. Men vad gör det, när Herbert bjuder på ädla ökennomader, mystiska kvinnokollektiv med hemliga avelsprogram, degenererade furstar, knarkande rymdnavigatörer och, förstås, sandmaskar som reser sig högre än Turning Torso. Dune är rymdoperornas rymdopera, härligt svulstig och med fler vilda idéer än de flesta klarar att klämma in i ett helt författarskap. Måste läsas!

The ExpanseLeviathan Wakes av James S A Corey
Bokserien om James Holden och besättningen på det lilla rymdskeppet Rosinante slog igenom också innan den blev tv-serie. Precis som hos Frank Herbert är anslaget brett med stort persongalleri och många trådar som vävs samman i flera böcker. Det hela tar sin början i vårt solsystem på 2300-talet. Konflikter kring makten över handel och resurser blossar upp mellan Jorden, Mars och Asteroidbältet. Detektiven Miller på asteroiden Ceres har fått i uppdrag att sökan efter en ung kvinna som troligen gått med i OPA, de yttre planeternas befrielseallians. Samtidigt snappar frakskeppet Canterbury upp en nödsignal från ett övergivet transportskepp. Därifrån tar handlingen fart med diplomati på hög nivå, utomjordisk teknologi, uppflammande konflikter och mystiska bolagskonspirationer. Hittills finns åtta böcker i serien, men fler är på väg.

The Culture av Iain Banks
Skotten Iain Banks space opera utspelar sig med något undantag i ”The Culture”. Det är en hedonistisk och frihetligt socialistisk galaxomspännande civilisation där allt upptänkligt materiellt överflöd finns tillgängligt. Alla kan leva för evigt. Komplexa AI:ar sköter väldiga skepp och rymdstäder, samtidigt som de försöker hindra att intelligent liv kommer till skada. Andra civilisationer ser ibland på Kulturen som en diktatur, där biologiska och människolika livsformer är föga mer än omhuldade husdjur åt AI-intelligenserna. Första Cultureboken heter Consider Phlebas och kom ut 1987. Den sista blev The Hydrogen Sonata från 2012. Banks gick bort 2013. Den som söker en space opera-roman med mycket storlslagen operakänsla kan också pröva Banks The Algebraist, med en härlig operettskurk och underbara utomjordingar bosatta i en gasjätte.

Salvation av Peter F Hamilton
Nästan alla Peter F Hamiltons böcker kan klassas som storslagen space opera. Hans senaste serie Salvation är en bra startpunkt i författarskapet. Ingen kunskap om tidigare böcker eller serier krävs. Som i flera av Hamiltons serier är mänsklighetens världar förbundna med tunnlar, här baserade på kvantmekanisk sammanflätning. En dag kommer ett väldigt generationsskepp flygande in i solsystemet. Varelserna i det kallar sig Olyx och vill göra affärer för att kunna köpa bränsle i form av antimateria för att kunna åka vidare. I gengäld får mänskligheten en massa teknologier som verkar väldigt coola och som de flesta vill ha. Andra är mer misstänksamma. Några år senare hittas ytterligare ett främmande skepp. Det här har kraschat på en av människan nyupptäckt planet. När vi undersöker det, vänds allt vi trodde om galaxen på huvudet.

The Long Way to a Small Angry Planet av Becky Chambers
Chambers slog sf-världen med häpnad när hennes bok om besättningen på rymdskeppet Wayfarer blev en jättesuccé. Det här är småskalig rymdopera där relationerna ges stort utrymme. Rosemary Harper är senaste nytillskottet till Wayfarers brokiga besättning. Hon inser snart att hon har hamnat i ett riktigt komplicerat sällskap, och alla ombord prövas när de får i uppdrag att öppna ett maskhål nära Vintergatans mitt, vid en ilsken liten planet som har blivit centrum för storpolitiska ambitioner. Två tämligen fristående uppföljare har kommit: A Closed and Common Orbit och Record of a Spaceborn Few.

Revenger av Alastair Reynolds
Vid sidan av Iain Banks och Peter F Hamilton är Alstair Reynolds det största namnet inom brittisk space opera. Han slog igenom med Amarantinserien, som fortfarande är högst läsvärd. Reynolds senaste serie utspelar sig vansinningt långt in i framtiden, när vårt solsystem har förändrats till oigenkännlighet. Handlingen i första boken hade hämtat inspiration från klassikern Skattkammarön, men med två systrar i huvudrollerna. Serien består av tre delar och är oförskämt underhållande.

Ancillary Justice av Ann Leckie
En modern klassiker som kammade hem både Hugo, Nebula- och Arthur C Clarke-priset när den kom för sju år sedan. På en avlägsen isplanet gör soldaten Breq något som kommer att få väldiga efterverkningar.  Breq är inte riktigt den hon utger sig för att vara. För många år sedan hette hon Justice of Toren och var ett rymdskepp vars AI kopplade samman tusentals omedvetna soldatkroppar i den rachska militären. Hon blev förådd och lämnades i en bräcklig, biologisk kropp. Nu tänker hon utkräva hämnd på Radch-imperiets mäktiga härskare, den närmast odödliga Anaander Mianaai. Arvet efter Frank Herberts Dune syns i Leckies romanserie, men hon bidrar med tänkvärda idéer kring artificiell intelligens och beskriver en värld som bara känner ett genus – det feminina.

The Polity av Neil Asher
Böckerna Neal Ashers Polity-universum, döpt efter mänsklighetens interstellära civilisation, är space opera med höga dödstal och ett skojfriskt, cyniskt tonfall. De utspelar sig i en framtid där den kända rymden domineras av den AI-styrda Polityn och de mycket främmande prador, skalbaggslika varelser med en hierarkisk kultur där det bokstavligen handlar om att äta eller ätas. Dessutom kompliceras allas tillvaro av att utdöda civilisationer har lämnat livsfarliga biovapen efter sig. De börjar med de fem böckerna om Agent Cormac. Senaste serien heter Rise of the Jain och börjar med The Soldier.

The Interdependency av John Scalzi
John Scalzi förnyade den amerikanska space operan med Old Man’s War från 2007. Hans senaste serie började med The Collapsing Empire och består hittills av tre böcker. Vi befinner oss i det galaktiska imperiet The Interdependency, ett fyrtiotal stjärnsystem som hålls ihop av The Flow, en anomali som tillåter snabbare-än-ljuset-resor. Öppningen i flödet som tillät resor till och från Jorden har dock stängts, så där finns det ingen kontakt längre. Nu har flödet börjat ändra sig igen och hotar den etablerade ordningen. Tronarvingen Cardenia får ett tufft uppdrag att ta över imperiet, när uppror utbryter och gamla system bryts sönder.

Children of Time av Adrian Tchaikovsky
Tchikovsky är en vansinnigt produktiv författare som skriver i flera genrer. Hans space opera Children of Time möttes av lovord när den släpptes. Den utspelar sig i en tid då Jorden är döende. Mänskligheten ger sig av på en exodus till en ny, terraformad värld som nyligen har upptäckts. Men världen är inte så obebodd och jungfrulig som den verkar. Snart befinner sig två civilisationer på kollisionskurs, och frågan är om båda kommer att överleva. En fristående uppföljare Children of Ruin, släpptes tidigare i år.


Kommentarer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev