Spartacus A Game of Blood and Treachery

Det är inte ovanligt att brädspel bygger på en förlaga, eller knyter in i en franchise. Alltifrån att spela schack med Harry Potterfigurer eller Jurassic Parks dinosaurier, till att besöka Tolkiens Midgård i rollspel finns för de som vill vidare in i det universumet, med varierande nivå på resultat. Sen finns det de spel som blir så bra att de är lika bra eller till och med överglänser originalprodukten. För mig är Spartacus ett sådant spel. 

Spelet är från början utvecklat baserat på tv-serien Spartacus som gick mellan 2010-2013, där man enligt uppgift fick följaintrigerna runt gladiatorn Spartacus. Jag har aldrig sett den här serien, men känenr direkt att jag hellre fortsätter spela spelet än tittar på serien. Det här spelet är verkligen inte för de spelare som har svårt för när nån "jävlas" lite med dem, eller tycker att det är jobbigt att jävlas med andra, men för alla andra är det perfekt avvägt för taktiskt ryggknivande och falska samarbeten.

I Spartacus gäller det att balansera svek med överenskommelse för att leda just sin egna familj till berömmelse i staden Capua, genom att hantera sina tillgångar och fördelar på bästa sätt.
Det är snyggt, rikligt illustrerat stämningsfullt och fullt med spelarinteraktion. Man intrigerar genom att spela ut "intrigkort", men kan ibland behöva andra spelares stöd för att få igenom sina krav. Man köper, säljer och byter tillgångar som gladiatorer och slavar, och försöker vara den som är värd för gladiatorspelen som avslutar varje spelrunda. Och där gäller det att tjäna in guldet genom att satsa på rätt gladiator. Allt det här sammanslaget ger ett spel med hög planeringsfaktor, fantastik stämning och skön triumfkänsla vid vinst. Och förlorar man då kan man alltid hämnas gruvligt i nästa parti. Rekommenderas!