Välkommen till Verkligheten

Det börjar med en fluga.

Heidi Hellberg är en av huvudpersonerna i realityshowen ”Hemma hos Hellbergs”. Att de ens blivit påtänkta för en realityshow beror på att hennes man Totte är skådespelare. Heidi är mamman i familjen – hon verkar själv vara osäker på hur hon passar in, men har anpassat sig, in absurdum, ibland huvudsakligen som den som misslyckas eller bråkar med styvdottern. För Tottes dotter från ett tidigare förhållande har tagit tillfället i akt att själv bli kändis i showen och lanserar nu sin egen sminklinje. Dagen för den stora lanseringen, kl 9:32, ser Heidi en döende fluga på fönsterbrädet, och sedan är den borta.

I nästa steg är det Heidis mugg som försvunnit. Det tycks dock ha en naturlig förklaring, men det är där hon drar gränsen för hur mycket realityshowens producenter får inkräkta på hennes privatliv och vad som får eller inte får synas i bild. Den muggen är hennes och hon ska ha den – sminklansering eller inte.

Och det är här John Ajvide Lindqvist briljerar. För att den fysiska verkligen är instabil – flugan som försvinner, trappsteg som ändras och andra glitchar – är obehagligt och vitalt för handlingen, men minst lika viktigt är Heidis ifrågasättande om sig själv, vem hon egentligen är och vilken bild hon sänder ut till allmänheten. Vad är hon och vad gör hon för att det gör henne till en bra karaktär i en realityshow? Vilka intrång i sin personliga sfär har hon bara accepterat och var går hennes gräns, förutom vid muggen? Och hur länge går det att livnära sig på något som får en att förakta sig själv?

Alla har en uppfattning om realityshower, oavsett om de tittar på dem eller inte, och att Ajvide Lindqvists uppfattning känns ovanligt klarsynt för en läsare säger kanske mer om läsaren än realityshower, men det gör inte boken sämre. Mitt i det övernaturliga känns det ändå verkligt, tills det bara blir skrämmande.

Det är ett krypande obehag som inledningsvis består i att försöka läsa mellan raderna eftersom Heidi inte alltid känns som den mest pålitlige berättaren. Hon verkar inte ens själv lita på sina sinnen eller sitt huvud, så som läsare blir det självklart ännu svårare att göra det. Det är en konstant obehagskänslan av att något inte står rätt till och det är som att bevittna en bilkrasch i slowmotion utan att veta om den faktiskt händer eller om Heidi bara passerat en gräns för hur länge hon kan granskas och värderas utan att tappa greppet om vad som är verkligt.

Där den tidigare romanen ”Vänligheten” är en hyllning till den vanliga människan är nu ”Verkligheten” en krass bild av kändisar och det samhälle som hyllar dem när de lyckas men hellre skadeglatt gottar ner sig i deras misslyckanden. Karaktärerna är fortfarande Ajvide Lindqvists styrka, för det kan inte vara lätt att skriva karaktärer som spelar äkta att kännas äkta, och i den här boken blir det också uppenbart att han fullkomligen behärskar det svenska språket. Det är lek med ord och dess definitioner som skapar ytterligare ett lager av ambivalens.

Verkligheten är kort och intensivt, 156 sidor, men det precis så bra som fans förväntar sig när en ny John Ajvide Lindqvist-bok släpps.