Zombiesplatter på Göteborgs gator

Paddla kajak i ett översvämmat Nordstan, sparka huvudet av zombien Glenn och bygg en fristad i Feskekôrka. Rollspelsskaparen Tobias Elof Hadin berättar om arbetet med sitt nya spel.

Vad är det med de levande döda som fascinerar mig så mycket? Så att jag trots vår zombie-överrösta populärkulturen senaste året tillbringat all min lediga tid efter att barnen somnat det med att skriva ett rollspel om dem? Vill man gå på djupet skulle vi säkert kunna tala om någon slags grotesk ”Memento mori” (tänk på döden) effekt.

Zombien är kanske vår dödsförnekandes kulturs svar på denna uppmaning som pryder flera av våra kyrkogårdar. Ett budskapet vi kan blunda för när vi åker förbi i spårvagnen, men står plötsligt en djävla levande död och ruttnande kropp i vår väg kan vi inte komma undan så lätt. När deras käftar slår emot oss, måste vi handskas med det faktum att vi alla en dag skall dö. Kanske är zombien vårt kollektivt undermedvetnas försök att faktiskt väcka oss till liv från vår dödsförnekelse?

Eller är den moderna zombien vad som händer när mänskligheten inte längre tror på ett liv bortom graven? Spöken som medvetna manifestationer av den döde blir omöjliga eftersom vi enbart ser oss som materiella ting. Istället blir det moderna spöket den själlösa återupplivade kroppen, som inte fyller någon annan funktion än att förtära världen. Det är nästan som om zombien i sitt väsen är en fråga till oss levande: ”Är jag så olik er? På vilket sätt är ni mer än själlösa kroppar som förtär världen?” Svaret på den frågan avgör väldigt mycket på hur vi väljer att leva våra liv.  

Eller kanske är det helt enkelt så att zombiesplatter är förbannat kul eskapism? Det är i alla fall det senare spåret jag utforskar mest i mitt spel Skjut dom i huvudet.

När jag nervöst la upp kickstartern för Skjut dom i huvudet för knappt ett år sedan vågade jag inte tro att spelet skulle nå sitt mål. Skulle spelet bli av behövde jag backare, då jag inte hade några andra pengar att skjuta in i projektet. Som en helt okänd och ny spelkonstruktör på marknaden vågade jag inte tro att det skulle gå vägen. Att spelet nu finns ute i butik för alla att köpa känns både fantastiskt och läskigt. Att släppa iväg sitt lilla monster ut i världen för att se om det klarar sig är något av de mest skräckfyllda jag gjort. Men med tanke på den fina responsen jag fått av alla backare känns det som vi alla fall är fler som längtat efter den här typen av spel. Zombiesplatter på Göteborgs gator liksom, vem vill inte uppleva det? (i alla fall i fantasin.)

Det är ett spel som ger din spelgrupp en hel del spelöppningar och storytrådar att utforska, men där spelledaren inte behöver läsa in sig på en detaljerad kampanj innan ni spelar och som lämnar mycket plats åt spelarnas fria utforskande. I mångt och mycket är Skjut dom i huvudets grundregelbok en sandlåda med en massa leksaker i för spelarna och SL att använda. Vad för berättelse som berättas utifrån dessa leksaker är upp till er som spelar. Det är perfekt för att köra en eller några kvällar tillsammans, gärna med lite god dricka. Men även längre kampanjer fungerar utmärkt, speciellt nu när vi redan nästa månad kommer ut med expansionen Odöd Kust, där spelarna får chans att utforska Göteborgs skärgård. Pumpa läns, pumpa bly liksom!

Jag har skrivit och layoutat ett spel jag själv skulle vilja spela, även den fysiska boken ska skapa rätt stämning. Till det kommer ett enkelt, flexibelt och lätthackat regelsystem som gör saker mer spännande men inte kommer i vägen för storyn. En av sakerna jag är mest nöjd med i Skjut dom i huvudet i regelväg är smittokortleken. Varje gång din karaktär blir biten drar du ett kort som visar om du blivit smittad av zombieviruset eller inte, och ger dig viss regi för hur du ska bete dig mot de andra spelarna. Detta skapar den där härliga paranoian över vem som kan va’ smittad eller inte. Så ladda upp med grundregelboken redan nu och visa var skåpet ska stå, så ses vi på andra sidan zombieapokalypsen!