Av
Tsukasa Fushimi, Sakura Ikeda & Hiro Kanzaki
Mangaversionen av populär light-novelserie, om hur en tonårskille lär sig acceptera att systern är besatt av erotiska tv-spel där alla har syskon-komplex. Koncentrerar sig dock mer på fanservice än nördtemat, och har större fokus på vad tjejerna har mellan benen än mellan öronen (såklart).
Kirino är kanske världens jobbigaste syster. Toksöt, arrogant, atletisk och högpresterande i skolan. Och hon ser verkligen ner på sin bror – tror han. Allt detta vänder dock när han upptäcker hennes kärlek till anime om magiska flickor. Ännu konstigare blir det när Kyousuke inser att hon bara spelar erotiska tv-spel, där relationen mellan syskon tangerar det incestuösa. Ska han stötta lillsyrrans liv som Otaku, speciellt när han vet att samhället kommer kritisera? Och kommer han stå ut med att tvingas umgås mer med henne, nu när han har hennes förtroende?
Kul att veta:
Oreimo är en förkortning av
Ore no Imōto ga Konna ni Kawaii Wake ga Nai, som på ett ungefär betyder "Min lillasyster kan inte vara så här söt". Serien har en hängiven beundrarskara, och syns i hemlandets media i allt från enklare romaner, anime, manga-följetonger med spin-offs samt tv-spel.
Omdöme:
Först måste det sägas att alla historier som fokuserar på fanservice, och vars främsta relation tycks vara en mer eller mindre ångestladdad eller svartsjukebaserad syskonrelation (och då menar jag inte svartsjuk som i att man tävlar om uppmärksamhet eller att vara bäst i fotboll) känns avtändande för min del. Jag kan inte engagera mig och är oftast genomgående irriterad eller lite äcklad.
Med det i åtanke kändes det därför som att Oreimo skulle bli ett bottennapp, även om den var snyggt tecknad, då det tyvärr är trosglimtar och minderårig halvnakenhet hit och dit, och inga bakgrundsdetaljer alls. Jag skulle inte säga att jag blev glatt överraskad, men åtminstone lite nyfiken. När jag bortsåg från de element som störde mig så uppskattade jag verkligen en bild av kvinnliga otakus i Japan. Nu ger ju inte en volym av Oreimo en särdeles gedigen inblick, men det faktum att den åtminstone nuddar olika nörd-hobbyer och intresseområden hos unga tjejer, allt från maid-cafén och pyssel till anime och tv-spel, är roligt.
Jag önskar bara att det kunde lyftas fram i en serie med mer riktig (smart) humor och mindre naket objektifierande (kanske lite mer som animeversionen av
Genshiken?) istället för material som förlaget riktade till vuxna män som målgrupp. Det känns ärligt talat lite för creepy för mig.
