Alla vet att de finns där ute. Det är alltid någon som kan berätta en historia om hur en vän till en vän kände någon som råkade ut för dem. De är på nyheterna varje dag i samband med nya dödsfall. För inte kan man väl kalla det mord när det inte begås av människor? När förövarna är monster, gastar, människoätande ghouler? Men de här varelserna är långt ifrån folktrons ynkliga asätare. Tokyos ghouler äter gärna levande människokött, de jagar mitt ibland stadens levande människor, och ända fram till attacken ser de ut som vilken vanlig människa som helst. Och Tokyo, en stad känd för sina varierade stadsdelar med egna centrum och kultur har en ny kategori att dela in sig efter: ghoul-aktivitet.
Kaneki är en helt vanlig student som gillar att läsa, och då och då ta en fika med sin bästa (och enda) vän. I hans stadsdel behöver man inte oroa sig nämnvärt; det är ju inte som om han bor ens i närheten av de laglösa delar där ghoulsyndikat tagit makten och inte ens agenter från Anti-ghoul departementet beger sig annat än i absoluta nödfall. Nej, i hans stadsdel ska man allt ha otur om man råkar ut för en. Fast det är ju också i de ”säkra” distrikten som ghoulerna med specialintressen ofta roar sig. Som till exempel ”Gourmeten”. Eller ”Frossaren”. Så en kväll när han är litet oförsiktig med var han beger sig blir han inte helt oväntat attackerad av en ghoul på jakt efter kvällsmat och underhållning.
Attacken slutar dock inte som väntat. Kaneki vaknar upp med alla lemmar i behåll på sjukhus efter en akut operation. Och kanske en del extra inre delar som inte tidigare funnits där? För nu kan han inte längre äta som en människa och grips av en nästan outhärdlig hunger när han vädrar människokött. Han lämnar det mänskliga samhället bakom sig på jakt efter sanningen om vad som har hänt med honom. Vem räddade honom från döden? Vad gjorde de med honom på sjukhuset och varför? Och varför verkar alla fraktioner plötsligt vara så intresserade av att få honom på sin sida? Medan han letar efter svar måste han navigera ghoulernas okända samhälle där man lika gärna kan stöta på en vänlig caféägare som fridsamt letar själmordslik att mata sina ghoulskyddslingar med som en mordisk allätare på jakt efter nya smaksensationer och därför gärna vill smaka litet på en sådan raritet som Kaneki.
Det är tur att ghouler (och halvghouler) fortfarande tål kaffe.
