Sunako älskar mörkret, splatterfilmer och att få vara ifred. Hon bryr sig inte om hur hon ser ut, har inte sett sig själv i spegeln på två år och har inga som helst planer på att ändra på sig. Oturligt nog för Sunako så får man inte alltid som man vill här i livet. Sunakos föräldrar ska till Afrika och skickar henne därför till fastern i storstaden. Varken tanken på miljöombytet eller att faster sällan är hemma stör henne nämnvärt. Så varför, VARFÖR, måste faster förstöra allt genom att berätta att hon hyr ut sin herrgård som pensionat? Sunako måste plöstligt bo med fyra killar. Fyra extremt snygga killar. Och ännu värre: Killarna får bo kvar hela sin gymnasietid, gratis, bara de lyckas få Sunako att genomgå en extreme-makeover.
Lättare sagt än gjort. Sunako är obstinat gränsande till det rabiata - hon vägrar förändras. Och hon skulle gå på date med Jason eller Freddy Krueger vilken dag som helst, men får häftiga anfall av näsblod bara av att vara nära sina söta inneboende. Killarna själva är inte heller förtjusta i tanken på att bo med Sunako-chan
, som ser ut att ha stigit direkt ur Ringu. Allt skulle vara så mycket enklare om inte de var lika rädda för Sunako som hon för dem ...
Kul at veta:
The Wallflower (Yamatonadeshiko shichihenge) är nu inne på sin 16:e volym i Japan, och började sändas som anime i oktober i år. Passande nog sjungs både start- och sluttemat av artisten Kiyoharu, som är författarinnan Tomoko Hayakawas stora idol. Hon har gått så långt att hon baserat flera av Wallflower-killarnas drag efter just Kiyoharu.
Omdöme:
Vid första anblicken tycks The Wallflower vara en typisk fula ankungen-saga. Redan i början tror man sig veta slutet. Det är klart att Sunako ska friseras, visa sig vara hur söt som helst och bli ihop med en av killarna. Men i just Wallflowers fall, är det inte målet utan resan som är det bästa.
Mangan är bisarr, udda och rolig. Trots att jag ännu bara läst de första volymerna, är det sällan jag tyckt det är så kul att läsa shojo. En av de få saker som irriterar mig är att de alla är 15år, en detalj som stör historien då de sällan beter sig som det (exempelvis är Ranmaru känd för sitt vänsterprasslande med gifta kvinnor ...)
Trots alla komiska situationer och den lättsamma stämningen så går det en allvarlig underton igenom berättelsen. Sunako må låtsas som att hon inte bryr sig om vad andra tycker, men det är precis vad hon gör. Bakom attityden och den extrema pannluggen gömmer sig en sårad och osäker flicka som inte tycker om sig själv. Medan hon ska lära sig att tycka om sitt yttre, så ska hennes rumskompisar lära sig att det yttre inte är allt. The Wallflower handlar om självbild, och att acceptera sig själv och andra, samtidigt som den visar (på de mest absurda och skrattretande sätt) att man kan bli vänner trots att man är olika som natt och dag.
