Okej, jag måste erkänna att min första tanke när jag såg omslaget på Sugar Sugar Rune var hjälp, läskiga ögon! De är helt enorma och … stirriga.
Men, om man öppnar boken visar det sig vara en ganska sympatisk och kul berättelse om ett par häxtjejer som tävlar om positionen som drottning av den magiska världen. Det är en ganska crazy manga, där kropparna påminner lite om One Piece (fast i shoujo-stil) och både hus och kläder har en lekfull prägel. Man märker tydligt att författaren är intresserad av mode; hon har faktiskt skrivit fler böcker om ämnet. Bakgrunderna och kläderna är alltså bra, tyvärr är ansiktena ganska trista och karaktärerna verkar inte ha så många olika miner.
Sugar Sugar Runes huvudpersoner heter Chocolat – tuff, framåt och jättepoppis i trollvärlden – och Vanilla – blyg, kawaii och mycket uppskattad i den mänskliga världen – och deras uppdrag är att samla hjärtan från människor. Ja, alltså, inte faktiska hjärtan, utan när de framkallar en känsla (kärlek eller lust är särskilt eftersökta) hos en person kan de plocka ut den känslan i form av ett litet kristallhjärta. Förutom en kortvarig minneslucka märker personen inget. För hjärtana kan de sedan köpa nya trollformler och får poäng i drottningtävlingen.
Jag förutspår mycket kärlekstrassel, men serien är tack och lov väldigt fri från pantyshots och sådan fanservice. Eftersom Annos bakgrund är i att teckna manga för vuxna kvinnor, är det väl förståeligt.
Det är framförallt Chocolat man får följa i serien, och i första volymen framstår Vanilla som ganska mesig och irriterande. Hon visar dock tendenser på att utvecklas och bli mindre passiv (låt oss hoppas ...). Det känns också fräscht att tjejerna, trots att de är rivaler om tronen, faktiskt är riktigt goda vänner.
Övriga figurer har också sin charm. Flickornas mentor Rockin’ Robin, som ryktas vara baserad på Gackt eller andra japanska popstjärnor, är en galen flörtare. En av Chocolats klasskompisar, Akira, är övertygad om att tjejerna egentligen är rymdvarelser. Hans misstankar blir knappast svagare av att Chocolat har en talande groda som tjänsteande. Och så finns ju Pierre, en kallhjärtad snygging på skolan som bereder tjejerna en hel del trubbel …
Serien är riktad till de yngre, vilket märks ganska tydligt på handlingen. Den är trots det helt okej att plocka upp och läsa igenom och om man har ett yngre syskon kan det här vara ett sätta att locka in dem på manga. ^_~
Så, avslutningsvis, en helt okej liten manga för unga.
