Detta är en riktigt stark serie som trots sin snygga design och fängslande handling förblivit förhållandevis okänd. Jag förstår inte riktigt varför, för den har i stort sett inga stora fel.
Det första man märker med Last Exile är hur snygg den är. (Den som stått för konceptdesignen är Range Murata.
Wikipedia om honom reds.anm.) Steampunk, science-fiction som vidareutvecklat det viktorianska och för-elektroniska, lämpar sig väl för snygga farkoster och härlig karaktärsdesign. Studio Gonzo har utnyttjat en hel del 3d-animation för att göra de fantasifulla luftskeppen som fyller Last Exiles värld. (Och det ser, till skillnad från många andra serier där man blandat teknikerna, riktigt bra ut! reds.anm. igen) Mycket av stilen känns igen från
Blue Submarine no. 6, som tillverkades av samma gäng. Jag anar också influenser från
Miyazaki, som ju har en väldokumenterad passion för flygande skepp.
Huvudpersonerna, Claus och Lavie, är unga piloter som mödosamt underhåller sina döda föräldrars vanship (flygplan utan vingar). De arbetar som kurirer och lever ett lugnt liv, tills de under en tävling snubblar över ett kraschat vanship. Den döende piloten ber dem att leverera sin last till skeppet Silvana. Lasten visar sig dock vara en liten flicka! En mycket, mycket eftersökt flicka, eftersom hon är nyckeln till det sägenomspunna stridsskeppet - Exile. Händelsen startar en revolutionerande utveckling. De två länderna Anatole och Dysis har alltid legat i krig över knappa vattenresurser, medan de mystiska och högteknologiska Guild svävar över dem. När balansen börjar ändras blir det klart att någon kommer gå under, och alla vill ha Exile.
Jag har sällan sett en anime med sådan total brist på ointressanta karaktärer. Huvudpersonerna är sympatiska och bifigurerna färgstarka. Även mindre roller utvecklas, charmige muskötsoldaten Shetland är ett bra exempel. Maestro Delphine, psykopatisk ledare av Guild, är ryslig, skrämmande och en så bra motståndare att det inte är sant. Silvanas hela besättning, från kaptenen ner till mekanikerna, blir som gamla vänner efter 26 avsnitt. Och Dio och Luciola från Guild, höga generaler och vanship-piloter … det finns alldeles för många coola figurer för att hinna beskriva alla!
Jag diggar också
bakgrundsmusiken i denna serie. Från introt
Cloud Age Symphony
känner man att det är något speciellt, och den ackompanjerar händelserna väldigt bra.
Steampunk-känslan stärks med referenser till historiska figurer, schack och kända flygplanstermer, t.ex.
Immelman turn, Claus signaturrörelse med vanship, finns på riktigt. Kan också nämnas att alfabetet i animen är grekiska, men att allt faktiskt är skrivet på engelska!
Slutsats: Bra berättartempo, snygg, intressant… Skaffa!
Recension av soundtracket
