Tecknade serie-toppen

O-Parts Hunter (manga)

Publicerad: Torsdag, 18 januari 2007, Skribent: My Bergström, Betyg: 3
Ruby är dotter till en berömd äventyrare och hon har vigt sitt liv åt att i faderns fotspår söka efter O-Parts, rester efter en försvunnen högteknologisk, forntida civilisation. Dessa besitter enorma krafter som kan användas av O-Parts-taktiker, vilkas chi låser upp föremålets dolda förmågor. Ruby träffar på en lustig, liten krabat vid namn Jin, vars mål i livet är världsherravälde. Han bryr sig bara om pengar och är inte någon direkt schysst kille, åtminstone inte vid första ögonkastet. Ruby bestämmer sig för att anställa honom som livvakt och hoppas att de två med tiden ska kunna bli vänner (så att hon slipper betala honom lön). De två ger sig ut på jakt efter ännu icke upptäckta O-Parts tillsammans.

Kul att veta:

Seishi Kishimoto gjorde sin debut ett par år senare än sin numera mycket berömde, äldre tvillingbrorsa ... nämligen mannen bakom dundersuccéen Naruto! Han påpekar hur folk anklagat honom för att plagiera sin brorsa, men försvarar sig med att berätta hur de två tvillingbröderna brukade sitta tillsammans och teckna av sin favoritserie Dragonball ända sedan de var små pågar.

Omdöme:

Eftersom jag personligen tröttnat på mangan Naruto, som det är omöjligt att inte jämföra O-Parts Hunter med, tyckte jag att det fanns både possitiva och negativta aspekter av att läsa O-Parts Hunter under de förutsättningarna. Mycket av det som gjort Naruto så populär återupprepas här, som t.ex. att huvudpersonerna i båda verken är besatta av mer eller mindre ondskefulla krafter samt deras isolering och brist på vänner ... och så teckningsstilen förstås. Läser man lite mellan raderna i författarens efterord så förstår man dock att många av framförallt de visuella likheterna tycks ha kommit till på begäran av seriens redaktörer. Likheterna med Dragonball, som även märks tydligt i storebrors manga, är även här tydliga, men jag måste säga att jag gillar det rätt bra ändå. Det som allra mest talar till O-Parts Hunters fördel för mig är att teckningarna är fullproppade av roliga detaljer och målar upp en grym men ändå attraktivt äventyrlig efter-katastrofenvärld som är fylld av gamla ruiner, magiska föremål, blodiga strider och häftiga karaktärer. Dessutom skippar den ganska snabbt mycket av det där irriterande idisslandet som många killserier dras med och äventyret kommer igång utan några egentliga omvägar. Jio och Ruby utgör en dynamisk och ganska söt duo, som förhoppningsvis ger Ruby mer plats i berättelsen än de kvinnliga karaktärerna vanligtvis får i den här sortens pojkäventyr. Jag tyckte att första volymen blev bäst i pocketens sista kapitel och hoppas även att Kishimoto höjer tempot ytterligare i kommande volymer. Jag har hört rykten om att serien ändrar karaktär efter ett tag och lyckas få bort några av de värsta likheterna till Naruto och Dragonball. Det ser jag personligen fram emot. O-Parts Hunter är lättsmält och underhållande i ordens bästa bemärkelse!

Kommentarer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev