Mizunos klasskamrat Mamoru har precis dött och Mizuno går på hans likvaka. Inte för att de var goda vänner, eller ens kände varandra egentligen, men för att han tycker att han borde. Döm om hans förvåning när Mamoru dyker upp under likvakan, livs levande! Eller njae, kanske inte så levande trots allt ...? Mamoru har blivit ett spöke för att kunna uppfylla det han ångrar att han aldrig gjorde i livet. Det visar sig att han var hemligt förälskad i Mizuno och nu hoppas få en första, och tillika sista, kyss innan han lämnar jordelivet. Mizuno är lagom road, men har inget annat val än att vänja sig vid spöket, eftersom Mamoru genast börjar hemsöka hans lägenhet. Beyond My Touch innehåller även två korta, fristående serier, Cool Lips och Recipe.
Beyond My Touch, som sträcker sig över lite mer än halva pocketen, är en kort och oförarglig liten yaoimanga som koncentrerar sig på romansen mellan ett spöke och en levande pojke. Serien kretsar kring den där kyssen som spöket önskar sig till en början, men utvecklas sedan till att handla mer om Mizuno som person. Mizuno är en mycket ensam pojke som stängt ute folk så länge att han glömt hur det känns att tycka om någon. Mamoru gör sitt bästa för att få honom på gott humör, till exempel genom att öva sig i att hålla jordliga ting och steker frukostägg till Mizuno (de blir dock oftast brända ...). På det hela är det en ganska bra blandning av mörker och romans i serien, även om jag tycker att Mizunos situation gott och väl kunde ha utvecklats lite mer om serien inte hade slutat så tvärt efter 3 kapitel och en kort avrundning (minikapitlet Gift). För de som gillar romantiska serier är Beyond My Touch ett bra val, även om den aldrig blir så där himlastormande söt och romantisk som t.ex. Menkui.
Cool Lips, den första sidohistorien, handlar om två killkompisar vars relativt nya vänskap sätts på prov då Natsuo, kysser sin vän Hashiba mitt på munnen. Hashiba blir arg som ett bi, men kan inte låta bli att tänka på det hela trots att han aldrig mer vill prata med Natsuo igen. Det är en helt okej liten kortserie om man inte är allergisk mot mangakaraktärer som sitter och vänder och vrider på ett faktum fram och tillbaka, trots att det är uppenbart för läsaren från sidan 1 vad som egentligen står på.
Recipe i sin tur, den avslutande sidohistorien, handlar om Takashi som varje dag bakar de mest avancerade bakverk och sötsaker till sin bästa vän Minoru. Han har svurit på att få Minoru att tycka om hans bakverk, men ligger det kanske djupare känslor än så bakom hans bakmani? Eftersom den är något virrigare än de andra serierna är inte Recipe det bästa boken har att erbjuda, men den får några charmpoäng för de smaskiga bakverken om inte annat. En
Antique Bakery extra light.
