Handling:
Städerna ligger som karga ödemarker där människor gör sitt bästa för att överleva i betongruinerna. Utanför, på de fria vidderna och i skogarna, är man alltför misstänksam för att släppa in nykomlingar. Girighet, skräck och paranoia tillhör vardagen. Pöbeln lever från dag till dag medan adeln har dragit sig undan i en extravagant enslighet, färgad av interna intriger. Och i en stor vattentank, dolt från mänskligheten i ett mörkt labb, håller en ung kvinna på att vakna. För de som hört sagorna, för de som läst Månens Bok, kan det bara betyda en sak: Vargarna är tillbaka. Vargarna, som man trodde varit döda i 200 år, som kan ta mänsklig skepnad och beblanda sig med folket. Nu är de här, dragna till doften av Månblomman. Vargarna är tillbaka, och de letar efter Paradiset.
Kul att veta:
Wolf’s Rain cirkulerar främst kring fyra vargar och deras sökande efter Paradiset. Alla fyra har namn som refererar till drag hos en varg: Kiba (Huggtand), Tsume (Klo), Hige (Morrhår) och Tôboe (Ylande).
Wolf’s Rain utkom 2003 som en anime på 26 avsnitt, innan den skrevs om till en manga på två volymer. Seriens skapare
Keiko Mobumoto, är även känd som kvinnan bakom filmmanuset till
Cowboy Bebop och
Tokyo Godfathers.
Wolf’s Rain som manga avses vara ett komplement till
animeserien.
Omdöme:
Jag valde att läsa Wolf’s Rain innan jag sett animeserien. Att jag alltid tyckt om vargar var drivande i beslutet och då den bara var på två volymer blev det ett självklart köp
Jag ångrar inte att jag plockade upp Wolf’s Rain. Jag tycker bra om serien. Problemet ligger i att sätta fingret på vad det är jag gillar.
Wolf’s Rain är en serie som bygger på vargarnas hopp om en bättre tillvaro. Denna vilja genomsyrar serien, och tas fram mycket bra med hjälp av de snygga bilderna. Man har gjort ett bra försök till att förmedla vargarnas sätt att tänka, deras samhörighet och flockinstinkter, samtidigt som de lever i den schizofrena verkligheten av att växla mellan vargform och mänsklig skepnad. Vargarna är de jagade, men alla människor är heller inte onda.
Problemet med Wolf’s Rain är att handlingen är för tunn. Jag känner hela tiden att det finns mer som de valt att inte ha med. Det finns gråzoner som inte skildras. Jag tycker inte om det och kan tänka mig att det blir något av en besvikelse för de läsare som inte sett animen först. Men jag vet inte om det är just vetskapen om att det finns mer, känslan av all potential som finns där, eller vargarna själva… men när jag lagt ifrån mig volym två vill jag verkligen se animen.
