Handling
Det finns en legend om två band. På det ena bandet står det ett, på det andra två. Det är enkelt. Okomplicerat. Förutom att det inte är det.
Den som bär band Nummer 1 är den störste bland krigare och reser sig över de andra likt en gud. Den enda som kan utmana Nummer 1, är Nummer 2. Men hur blir det för alla andra som önskar sig ära och makt? De som skulle korsa alla gränser för att få bli Nummer 1, vad ska de ta sig till? Jo, de utmanar Nummer 2.
Medan Nummer 1 sitter och väntar på en värdig motståndare, ensam uppe på sitt berg, tillbringar Nummer 2 sitt liv med att vada i blod fram tills det att han mördas. Nummer 2 är trots allt lovligt byte. Okomplicerat som sagt, så länge man inte är Nummer 2.
Afro, en man som namngetts efter sitt hår, har ett mål i livet: Hämnd. Driven av detta lever han nu i det förflutna, ovillig att staka ut en annan framtid. Afros liv är dränkt i blod och död, från barnsben fram till nu, då han som Nummer 2 vandrar till berget där hans mål äntligen skall uppnås.
Kul att veta
Afro Samurai är i grunden en dōjinshimanga av Takashi Okazaki. Animeserien på fem delar gjordes i ett japansk-amerikanskt samarbete, och sändes ovanligt nog först på amerikansk TV i januari 2007. Samuel L. Jackson och Ron Perlman är de stora namnen på röstlistan, och soundtracket görs av RZA (känd från Wu-Tang Clan).
Directors Cut utgåvan är 15 minuter längre och innehåller scener med både mer explicit sex och våld, som klipptes bort vid TV-sändningen. Varje avsnitt av serien estimeras ha haft en budget på rekordhöga en miljon dollar.
Björnmasken som bärs av en samuraj, bär en omisskännlig likhet till nallen i
Akira.
Omdöme
I denna uppsjö av samurajserier, där temat är outtröttligt och överanvänt, samtidigt som det är outtömligt, finns det en flod av alternativ att vada igenom, varav många avviker från det klassiska samurajdramat.
Mitt senaste tillskott till gruppen är Afro Samurai, där de smidiga rörelserna görs i ton till hip-hop beats, i likhet med
Samurai Champloo. Men här råder mjukt mörker i formen istället för det sketchiga och färggranna. I scener där det väller fontäner av mörkrött blod, är det som att se en slaktscen ur
Kill Bill 1 fast i gråskala. Det är en underlig blandning av feodal era och modern teknologi och det är en morbid och mörk fest för ögat, om man vill hänge sig åt dödskamper till hip-hop spår. Det är fantastiskt animerat. Och visst glömmer jag mig ibland, som när jag lyssnar på och ser det korta men kärnfulla introt eller när Afro tar sig an motståndare som en annan superhjälte, men det är svårt att missa att handlingen är tunn. En del saker förbli oklara, bakgrundberättelser sveps förbi och några av birollernas röster skär alldeles för mycket för min smak. Det fanns helt enkelt, mer potential i Afro Samurai än vad som utnyttjats, men resultatet är bra likaså.
Denna serie är ej lämplig för barn och rekommenderas från 15 år
