Risa och Atsushi, skolans längsta tjej och kortaste kille hamnar i samma sommarklass. Risa är en ganska nördig men avslappnad tjej som gillar datorspel och drömmer om en pojkvän som är längre än hon själv. Atsushi är skolans populära basketstjärna och har komplex för att han är så kortvuxen. Eftersom de två har antagonistiska komplex gnabbas de ständigt med varandra och anses av sina klasskamrater påminna om en komikerduo. Så en dag, mitt under sommarskolan blir Risa kär i Suzuki, en lång (vilket förstås är mycket viktigt) kille som i vanliga fall går i hennes parallellklass. Problemet är att hon inte känner honom personligen. Atsushi märker direkt vad som har hänt och erbjuder sig att bli vän med Suzuki och se till att Risa kan träffa honom även utanför skolan. I utbyte vill han att Risa ska bjuda med sin blyga, lilla väninna Tanaka (som förstås är kortare än Atsushi själv). Planen är snart i full gång, men saker och ting tycks inte gå riktigt som de två har tänkt sig.
Love Com, eller Lovely Complex som titeln egentligen betyder, är för närvarande en av mina favoritserier och det var lite extra roligt att se just den komma ut på engelska just därför. Love Com är inte lika dramatisk som
Red River, inte lika komplicerad som
Hot Gimmick och inte lika snygg som
Nana, men den har en alldeles speciell känsla som är svår att beskriva och som gör att den sticker ut ur mängden. Serien (och dess efterföljare, Love Com Plus) ges ut i tidningen
Bessatsu Margaret i Japan, en tidning vars serier brukar handla om ungefär samma saker som Love Com gör, kärlek och kärlek och kärlek ... Ändå lyckades Love Com sticka ut ur mängden eftersom den ovanligt nog inte utspelar sig i Tokyo, som de flesta tjejromansserier i praktiken gör (mest för att mangatecknare nästan alltid är bosatta i Tokyo misstänker jag), utan nere i området
Kansai i västra Japan. Därmed talar alla figurerna kansai-ben, den populära dialekt som talas i t.ex.
Osaka (Japans näst största stad). Sidofigurer som talar kansai-ben är vardagsmat i manga (Sorata i
X/1999, Nakatsu i
Hana Kimi mfl), men en hel manga på kansai-ben? Inte lika vanligt, och troligtvis nyckeln till Love Coms popularitet. Även animeserien, som gick på TV i Japan i våras, hade röstskådespelare vars specialitet var just kansai-ben.
I den amerikanska översättningen tonas det språkliga elementet ner ganska rejält, något som jag personligen tycker är lite tråkigt att se. Mycket av den härliga stämningen man känner när man läser om Risa och hennes vänner kommer nämligen från dialekten. Å andra sidan tyckte jag att mangans berättelse fick komma mer i centrum. Detta funkar faktiskt rätt bra, eftersom vi inte har sett så många serier från Margaret och dess systermagasin på vare sig engelska eller svenska ännu (ett par exempel innefattar
Boys Over Flowers och
Tail of the Moon). Inte för att Love Com på något sätt har en tråkig eller stereotyp berättelse, utan för att den inte sticker ut ur mängden utan det språkliga elementet. Däremot är översättningen mycket kompetent i övrigt. Det är inga onödiga tillägg i dialogen, och det går att känna små vibbar av originalets språkrytm genom användandet av lite vardagligt och ungdomligt språk som flyter på bra som helhet.
Eftersom jag själv har läst en bra bit framåt i serien så är det svårt att säga rakt ut varför jag gillar serien så mycket eftersom det vore att avslöja för mycket. Volym ett tar nämligen slut innan alla bitarna i den här kärlekskomedin har lagts ut på bordet (även om det förstås är lätt att räkna ut vartåt det barkar hän långt innan dess). Men tro mig när jag säger att den blir ännu roligare och emellanåt lite dramatisk även i kommande pocketar. Samt att Risa är en härligt okvinnlig hjältinna. Varmt rekommenderad romantisk komedi som jag tror att både killar och tjejer kan uppskatta.
