Tamakos mamma är TV-idol. En kändis som alla älskar, inte minst Tamako själv såklart. Men på grund av mammas jobb har de aldrig kunnat bo ihop. Fram tills nu. 13-åriga Tamako ska äntligen flytta in hos sin mamma!
Det skulle vara underbart, om inte mammas agentur sätter tvärstopp för planen. Medan de löser situationen får Tamako bo hos mammas vän agenturchefen, och hans familj. En grym besvikelse, hade det inte varit för Kanji, chefens son. Han är inte bara lång, mörk och omtänksam, han är Tamakos drömprins på alla sätt. Det är faktiskt så att Kanji brukade trösta henne då hon som liten grät efter mamma. Han lärde henne om hur viktigt det var att vara modig och stark. Som barn lovade han henne dessutom att de skulle gifta sig någon dag. Kanji är med andra ord den viktigaste personen i Tamakos liv. Nu är hon en stark, glad och självständig tjej, och det tackar hon honom för. Hennes högsta dröm är att en dag bli sin hjältes mycket lyckliga hustru. Synd bara att Kanji inte kommer ihåg vem hon är…
Pearl Pink är söt. Det går inte på något vis att undgå att uttrycka att den är just söt och rosa. Det skriker shojo om den så långt ögat når, men det är faktiskt inget som jobbar emot den. Visst, gillar man inte sockervaddseffekten från pärm till pärm rekommenderas man inte denna serie. Men Pearl Pink är fartig och Tamako en person man lär sig tycka om snabbt. Hon är egensinnig, individualistisk och sprallig ut i fingerspetsarna. Det är kul med en så ung tjej som kan ta hand om sig själv och som inte tycker det är konstigt att svinga i träd eller ge sig på tonårstjuvar på egen hand. Hon påminner mig lite grann om både
Fruits Baskets Momiji och
Tokyo Mew Mews Purin, vilket faktiskt inte känns som en alltför underlig kombination. Ibland kan hon gå mig lite på nerverna, men det är på ett sådant sätt ett småsyskon skulle irritera en, det är för att man vet att hon kan bättre och inte behöver vara så fånig.
Föräldrarna är knasiga, pojkbandet Rain ett avslappnat och charmigt inslag och historien är i största allmänhet rar.
Bilderna håller tyvärr inte alltför hög standard, och en del linjer och detaljer i anatomin är riktigt skeva. Detta gäller dock inte alltid och är överkomligt i det stora hela. Pearl Pink är en mangatvå på fyra volymer, varav de tre första finns ute nu. Andra delen innehåller även två kortare berättelser, som trots bristen på utrymme och större djup, är fina och underhållande för stunden.
