av Hiroaki Samura
Ohikkoshi är en samling korta historier av mannen bakom
Blade of the Immortal.
De första kapitlen i Ohikkoshi bildar tillsammans berättelsen som gett volymen dess namn. Här möter vi ett gäng universitetsstudenter utanför skolan. I centrum står Tono och hans långtida förälskelse till Akagi och tillsammans med vännerna, kärleksliven, banden och allt festande, får man ett virrvarr av vardagsproblem som ska lösas både på och efter fyllan.
”Ohikkoshi” är humoristisk och avslappnad, och genomsyras av ungdomens drömmar samt dess alla petitesser. Jag gillar musik- och seriereferenserna, men känner inte igen allt. Förlaget (Dark Horse Comics) har dock ett register längst bak där de förklarar sådant som kan ge upphov till frågor hos läsaren.
Volymens andra berättelse, ”Luncheon of Tears Diary (Vagabond Shoujo Manga-ka)”, är historien om Natsumi Funabashi och hur hon hamnar på oväntade avvägar i livet. Natsumi är en ung tjej som inte lyckats med sin karriär. I ett försök till att klara sig själv och hitta mannen i sitt liv, eller åtminstone en man som kan hjälpa henne skaffa lite livserfarenheter, tar hon sig igenom allt från servitrisjobb och underliga fetischförhållanden till mahjongturneringar med yakuzan. Luncheon of Tears Diary är händelserik men väldigt ojämn. Man kastas hit och dit, vilket både ger en känsla av hur Natsumi själv upplever livet, samtidigt som man ibland inte riktigt hinner uppfatta situationerna innan de är över.
”Bloodbath at Midorogaike (Kyoto Super Barhopping Journal)”, är den avslutande berättelsen om Samuras besök i Kyoto, och hur han plågas resan igenom av sina mycket suspekta så kallade vänner. Vilket självklart bara är roande för läsaren, trots allt.
Ohikkoshi är en humoristisk samling av vardagsglimtar i all sin enkelhet (och ibland i mer förvirrade och komplicerade manér). Samuras humor finns mest i dialogerna och situationerna personerna emellan, men kan vara allt från lågmäld till skruvad.
För mig som läser Blade of the Immortal, är det extra kul att se Samuras speciella, sketchiga stil appliceras på annat än hans otypiska samurajdrama. Jag känner igen personerna, men de är tack och lov sig inte helt lika. Bästa karaktärsupptäckten var Tonos syster, som är slående lik Anotsu Kagehisa, hade han varit tjej istället för androgyn kille.
Ohikkoshi som helhet var som förväntat väldigt snygg, och historierna håller, vilket resulterat i en bra samling. Men den är för ryckig och kortfattad för att vara något utöver det. Vill man ha något extraordinärt däremot, rekommenderar jag varmt Blade of the Immortal, där Samura är i sitt esse.
Ohikkoshi är olämplig för en yngre publik.
