Det här är en lite lagom spännande spökberättelse, med en finurlig tecknarstil, läskiga andar och en stor dos humor.
Muhyo är en liten kille (som påminner mig en del om
Lilla My faktiskt) med en stor bok om magins och andevärldens lagar. När han läser upp lagarna förvisas de olika andarna till den plats de hör hemma på – om det blir en evighet i helvetet, en fridfull himmelsfärd eller något skärseldsliknande innan en ny chans och återfödelse beror på vad de har gjort på jorden. Roji är, i sina egna ögon, en likvärdig part i Bureau of Superntural Investigation (förkortat BSI), men egentligen är han oftast springpojke och ibland offer för spökena. Stackaren har nämligen nyss påbörjat sin utbildning inom magikens lagar, något som Muhyo ofta påminner honom om.
Kul att veta
Muhyo och Rojis äventyr går i Japan fortfarande i Shonen Jump, den otroligt populära tidningen med pojkmanga. Än så länge är mangan uppe i fjorton böcker.
Omdöme
Teckningarna är enkla, men stilen känns ändå ganska kreativ. Nishi kan verkligen hitta på bisarra monster och ännu bisarrare magiska straff för dem. De enkelt ritade människorna känns bredvid dessa märkliga andar som ganska naturliga, rätt välbekanta så att säga, och det funkar bra.
Tyvärr behärskar han inte konsten att få en hel scen, inte bara enskilda paneler, att vara olycksbådande och därför vill den riktiga rys/skräckkänslan sällan infinna sig. Att varje fall är så kort stör också lite, det gör att upplägget snabbt blir liknande. Det kommer dock mer invecklade trådar framöver som förhoppningsvis gör tempot mer varierat.
Skämten har Nishi bättre koll på och jag hoppas verkligen att Muhyos svarta humor fortsätter utvecklas, för den känns pricksäker. Mer motivering till hur och varför personerna är som de är efterlyses men eftersom det inte har kommit ut så mycket av mangan på engelska än är det väldigt svårt att avgöra hur den delen kommer att utvecklas.
Klart är dock att den magiska världen är mer komplex än man kan tro och det verkar definitivt som att en andeutdrivare av Muhyos rang har hunnit skaffa båda farliga fiender och (trogna?) vänner under sin utbildning. Eftersom Roji är nybörjaren, den trevlige men entusiastiske killen som man som läsare skall kunna identifiera sig med, är han en tämligen utslätad figur, vilket jag tycker är lite synd.
Hur läskig är den här spökberättelsen då? Ja, det tycker jag är lite svårt att bedöma. Spökena kan vara både slemmiga och ha en otäck design, men eftersom stilen är lite barnslig blir det inte så fasansfullt. Det är sparsamt med blod i den första volymen och serien passar även till yngre läsare som gillar läskigheter.
En helt okej manga som är mindre fokuserad på rent action än många andra Shonen Jump-titlar. Bör definitivt undersökas närmare av spökintresserade läsare.
