av Youn In-Wan
Deja-Vu – Spring, Summer, Fall, Winter är berättelsen om två själar knutna till varandra genom ödet och kärlek. Youn In-Wan presenterar med hjälp av olika illustratörer, en tragisk kärlekshistoria om ett par som möts om och om igen, under olika liv och årstider, i ständigt försök till att nå varandra.
I
Spring utspelas relationen nästan ett och ett halvt årtusende tillbaka, i ett kargt landskap där det börjat töa. En ung man i exil lämnar sitt liv som krigare och ger sig ut i världen. Han möter en kvinna, och utan någon riktigt vetskap om varandra uppstår tycke. Tecknad av Yang Kyung-Il, skildras deras möten och kärlek med en säker hand som bär fram det vackra i denna tragedi.
Spring är inte bokens starkaste kapitel, men har en mycket tydlig känsla av gammal folktro och myt, vilket tilltalade mig.
Summer är min favorit i samlingen. Yoon Seung-Ils unika men enkelt stilrena drag lyfter berättelsen om de två själarnas nästa möte, denna gång i rollen av en japansk läkare och en koreansk poet som hålls politisk fånge under Andra Världskrigets Japan. Men det är verkligen Youn In-Wans text som ger
Summer dess själ. Det är den försiktigt trevande kärleken över en förbjuden gräns av politik, ideal och krig som berör, och främst slutet etsade sig verkligen fast hos mig. Ett bevis på varför det är viktigt att inte glömma människans historia, och vad vi kan utsätta våra medmänniskor för. Jag förnekar inte obehagskänslorna och klumpen i halsen som infann sig vid sista raderna.
I likhet med volymens första berättelse, tycker jag inte att
Fall nådde riktigt ända fram. En ung korean hoppas på en framtid som artist och i USA möter han återigen sin själfrände, en kvinna olik alla andra han mött. Här är det dock texten som brister, för den otroliga detaljrikedomen i Kim Tae-Hyungs illustrationer lyfter kapitlet, och fångar essensen av dagens konsumtions- och kulturrikedom.
I den av Park Sung-Woo tecknade
Winter, möts vårt par för sista gången. Tiger och Bear är de första människorna, men det är Bear och hennes motpart Rock som ska bli 2200-talets nya Eva och Adam. Ödet låter sig dock inte luras, och
Winter blir en sf-inspirerad saga om bitterhet och avundsjuka, samt ett avslut för en kärlekshistoria som överlevt tiden själv. Det är vackert, sorgligt och oväntat hoppfullt. Det kapitel jag tyckte bäst om näst efter
Summer.
Deja-Vu avslutas med två av författarens noveller som inte hör huvudhistorien till.
Utility, om den apati som sprider sig bland barn i det högpresterande samhället, är en detaljerad, skräckinspirerad och medvetet ful varning om dagens samhälle tecknad av Byun Byung-Jun som fascinerade mig, men som i och med sin egen känslolöshet lyckades stänga av även mig.
Ocean, berättelsen om en kvinna som desperat söker sig till havet en sista gång och hur hon övertygar en vilsen ungdom att hjälpa henne, blir samlingens avslutande stycke. Tecknaren Lee Vin är Deja-Vus enda kvinnliga tecknare, och jag hade hoppats på att hon skulle glänsa lite mer. Tyvärr var det berättelsen som både i skrift och bild engagerade mig minst, men den skrevs också mycket tidigare i både författare och illustratörens karriärer.
Deja-Vu rekommenderas inte för den yngsta läsaren.
