Tatsuhiro Satou, en ung man i Tokyo på 22 bast, har tillbringat 4 år instängd i sin lägenhet. Han är paradexemplet på det sociala problemet med s.k. Hikikomori, folk som nästan aldrig lämnar sin lägenhet och isolerar sig ifrån resten samhället. En dag träffar han en ung flicka, Misaki, som säger sig vilja hjälpa honom att förändras. De skriver kontrakt och lektionerna börjar. Men kan en professionell Hikikomori verkligen förändras, och vems fel är det egentligen att Satou blev en Hikikomori? En dag snortar Tatsuhiro "lagliga" droger som han har köpt på internet, och hans möbler och hushållsapparater berättar då sanningen för honom: Det hela är en konspiration, skapad av N.H.K., Japans motsvarighet till Sveriges Television. Deras namn står inte för "Nippon Housou Kyoukai" (Japan Broadcast Association) som många tror, utan "Nippon Hikikomori Kyoukai", vilket står för "Japans Hikikomori-organisation"...
Kul att veta:
En hikikomori är någon som stänger sig själv ute från samhället och isolerar sig i sin lägenhet. Problemet är vanligt bland unga i Japan och har uppmärksammats mycket på senare år. Författaren
Tatsuhiko Takimoto, född 1978, flyttade från sin födelsestad Hakodate i
Hokkaido (en ö i norra Japan) till Tokyo för att studera på universitetet, men hoppade av under sitt andra år och blev själv en hikikomori. Likheten mellan författarens (förmodade) pseudonym och förnamnet på bokens huvudperson är kanske en referens till just detta (Tatsuhiko och Tatsuhiro). Welcome to the N.H.K. är något av en japansk hikikomoris motsvarighet till
High Fidelity. Den fick ett enormt genomslag i Japan på grund av sitt unika perspektiv.
En annan kul detalj är att bokens omslag är illustrerat av
Yoshitoshi Abe, som stod för karaktärsdesign för
Serial Experiments Lain och
Haibane Renmei. Boken innehåller dock tyvärr inga ytterligare illustrationer. Detta beror på att boken inte publicerades som en "Light novel" i Japan (d.v.s. en bok skriven för en mangaläsande läsekrets), utan som en vanlig roman, och dessa illustreras sällan.
Welcome to the N.H.K. blev en stor succé i Japan, framförallt i nördkretsarna, och har inspirerat både en manga, som du kan läsa en recension om
här och en 24 avsnitt lång
tecknad TV-serie.
Omdöme:
Det är svårt att säga om Welcome to the N.H.K. är brilliant eller bara bisarr. Berättelsen pendlar våldsamt mellan stentråkig och fantastisk, och byter ständigt riktning utan förvarning. I början kände jag mig mest förbryllad, men i slutändan kapitulerade jag och sträckläste hela boken med oerhörd behållning.
Boken handlar om en oföretagsam hikikomori, som spenderar större delen
av sin tid med att bara ligga i sin lägenhet och bar existera. När jag
väl insåg att boken faktiskt är skriven av en författare som i viss
utsträckning har baserat berättelsen och huvudpersonen på egna
erfarenheter, då fick berättelsen ett helt nytt djup. Det är svårt att
säga som läsare var Tatsuhiko slutar och Tatsuhiro börjar, men jag
tycker absolut att författarens egen erfarenhet hjälper oss läsare att
försöka förstå vad det är som ligger bakom en hikkomoris situation.
Han beskriver även depression och självmordstankar på ett sätt som får
läsaren att känna värme och medkänsla för karaktärerna i berättelsen,
istället för att bara tycka synd om dem.
Den riktiga styrkan i berättelsen ligger i att författaren inte har försökt piffa upp berättelsen eller snygga till den. Vi får mer eller mindre en ärlig skildrig av hur dagarna passerar och Tatsuhiros oförmåga att påverka eller ta sig ur sin situation. Författaren väjer inte heller för att gå in på gråskalorna. Framförallt inte när han beskriver Tatsuhiros granne Kaoru Yamazaki, en inbiten otaku med förkärlek för tecknad lolitaporr (även känt som lolicon). Det mest bisarra kapitlet i boken är kapitel 5, där Tatsuhiro, påverkad av Kaorus flicksmak, drabbas av en tillfällig sinnesförvirring och ger sig ut för att fotografera lågstadieflickor. Här är det svårt att som läsare känna någon medkänsla för någon av de manliga karaktärerna, men som tur är blir detta bara ett avslutat kapitel som aldrig leder till något värre. Bisarrt är det hur som helst.
En sak jag ofta tänkte på medan jag läste boken var att bokens styrka samtidigt även är dess svaghet: I och med att boken ger en så pass ärlig beskrivning av en hikikomoris livsstil, i all dess tristesse, så blir det förstås även många partier i boken som är lite tröglästa. Det är också ett faktum att huvudpersonen Tatsuhiro påminner mycket om animeversionen av Shiji Ikari (
Neon Genesis Evangelion), vars oförmåga att påverka eller ifrågasätta sin situation har irriterat livet ur miljontals tittare världen över ända sedan 1995. Det kan även det ligga serien i fatet. I många aspekter känns det verkligen som om Shinji Ikari faktiskt kunde ha varit Tatsuhiro Sato, om inte Eva, Nerv och SEELE hade funnits i "hans värld".
Hur som helst, en sak jag verkligen gillade i berättelsen var porträttet av kvinnorna i Tatsuhiros liv, om man nu kan beskriva dem så. Han visar faktiskt bra mycket mer respekt och förståelse inför dem än man är van vid att se i manga och anime. Kanske mer än Tatsuhiro själv kan förstå, även om han själv nog förbannar sin oförmåga att nå fram till dem.
Tydligen har författaren drabbats av skrivkramp sedan den här boken skrivits, och mycket av det som han har publicerat i Japan har aldrig släppts i bokform, utan bara publicerats i olika tidningar. Jag hoppas dock att det släpps fler böcker av honom i översatt form med tiden. Welcome to the N.H.K. är vansinne blandat med genialitet, precis som en riktigt intressant bok ska vara! Varmt rekommenderad.
Åldersrekomendation:
Den här boken passar kanske bäst till lite äldre läsare, men innehåller inga som helst grafiska teckningar.
Liknande titlar (om du gillar den här kommer du nog att gilla följande):
Neon Genesis Evangelion (för likheterna mellan protagonisterna)
Genshiken (För en annorlunda, och lite snällare, inblick i de japanska nördarnas liv)
Maniac Road
