The Ninth Circle
Publicerad: Torsdag, 1 maj 2008, Skribent: Ylva Lundquister
En man utan minne. Änglar och demoner. En kvinna som bär på ett mysterium. Att välja mellan gott och ont. Denna bok av debuterande författaren Alex Bell blandar modern agentroman, deckare, konspirationsteori och mörk existentialism i en härligt egenartad stil. Jag ser fram emot att följa med i vad denna författare blir ”när han blir stor”.
Gabriel Antaeus vaknar upp blodig och utan minne i en lägenhet i Budapest. I rädsla för vem han är och vad han kan ha gjort, väljer han att försöka lösa sitt eget mysterium.
Han sitter i sin lägenhet och kämpar mot ensamhet och isolation, mot visioner och apokalyptiska drömmar. Successivt upptäcker han egenskaper hos sig själv som fördjupar mysteriet. Han är ett språkgeni, han klarar sej långa perioder utan sömn och mat. Och han kan slåss, helt utan rädsla och med en skrämmande effektivitet.
Vem är han? Är han god eller ond? Finns det en speciell mening med hans liv? Är han ett verktyg i kriget mellan olika dimensioner? Är det han som bestämmer jordens framtid? Varför är han besatt av ärkeängeln Gabriel och demonen Mefistofeles? Riskerar han att likt Faust, frestas och förledas till en pakt med djävulen? Vad har Dantes Inferno och dess nionde cirkel med honom att göra? Det finns ingen ände på alla frågor som han brottas med. Allt eftersom handlingen går framåt blir känslan av en annalkande katastrof allt starkare. Men ju mer desperat Gabriel letar efter svar, ju svårare får han att avgöra vad som är sanning och vad som är rätt och fel.
Vem kan han lita på när han inte ens litar på sig själv? Vem är vän och vem är fiende? Vem och hur lämnas kryptiska meddelanden? Är minnena som kommer riktiga eller blir han manipulerad?
Hans vänskap med en lärd man och en ensam och utstött kvinna som omges av en mystisk aura ställs på sin spets och Gabriel ställs inför ett fruktansvärt val.
Den här boken kändes lite trög i början men ju längre man läser desto mer spännande blir det. Boken är skriven i jagform som en dagbok, så man får en direkt och inträngande bild av Gabriels förvirring och osäkerhet. Bell har skrivit det med en stor närvaro och trovärdighet. Jag uppskattar Alex Bells experimentlust i att jobba med flera genrer samtidigt. Det gör att introduktionen blir mer krävande men gör den också mer intelligent och fylld av fler dimensioner. Den är ovanligt välskriven för att vara en debut och tar i mitt tycke upp en aktuell samhällelig fråga. Med större frihet och liberalism som ger flexibla normer för gott och ont – hur fattar man som individ ”rätt” beslut?
Gabriel Antaeus vaknar upp blodig och utan minne i en lägenhet i Budapest. I rädsla för vem han är och vad han kan ha gjort, väljer han att försöka lösa sitt eget mysterium.
Han sitter i sin lägenhet och kämpar mot ensamhet och isolation, mot visioner och apokalyptiska drömmar. Successivt upptäcker han egenskaper hos sig själv som fördjupar mysteriet. Han är ett språkgeni, han klarar sej långa perioder utan sömn och mat. Och han kan slåss, helt utan rädsla och med en skrämmande effektivitet.
Vem är han? Är han god eller ond? Finns det en speciell mening med hans liv? Är han ett verktyg i kriget mellan olika dimensioner? Är det han som bestämmer jordens framtid? Varför är han besatt av ärkeängeln Gabriel och demonen Mefistofeles? Riskerar han att likt Faust, frestas och förledas till en pakt med djävulen? Vad har Dantes Inferno och dess nionde cirkel med honom att göra? Det finns ingen ände på alla frågor som han brottas med. Allt eftersom handlingen går framåt blir känslan av en annalkande katastrof allt starkare. Men ju mer desperat Gabriel letar efter svar, ju svårare får han att avgöra vad som är sanning och vad som är rätt och fel.
Vem kan han lita på när han inte ens litar på sig själv? Vem är vän och vem är fiende? Vem och hur lämnas kryptiska meddelanden? Är minnena som kommer riktiga eller blir han manipulerad?
Hans vänskap med en lärd man och en ensam och utstött kvinna som omges av en mystisk aura ställs på sin spets och Gabriel ställs inför ett fruktansvärt val.
Den här boken kändes lite trög i början men ju längre man läser desto mer spännande blir det. Boken är skriven i jagform som en dagbok, så man får en direkt och inträngande bild av Gabriels förvirring och osäkerhet. Bell har skrivit det med en stor närvaro och trovärdighet. Jag uppskattar Alex Bells experimentlust i att jobba med flera genrer samtidigt. Det gör att introduktionen blir mer krävande men gör den också mer intelligent och fylld av fler dimensioner. Den är ovanligt välskriven för att vara en debut och tar i mitt tycke upp en aktuell samhällelig fråga. Med större frihet och liberalism som ger flexibla normer för gott och ont – hur fattar man som individ ”rätt” beslut?