Ohoj Genshiken-fans! Nagaru Tanigawa omtyckta skolnoveller har av Tatsuya Ishihara (med Tenchi Universe och
Kanon på sitt cv) remixats till en förträfflig genrecocktail i Melancholy of Harhui Suzumiya – med viss rätt utsedd till 2007 års DVD-serie av
Anime Insider.
Under uppropet på Kwansei Gakuin (skolan har verklig förebild i
Nishinomiya) blir Kyon lika förbluffad som tittaren då mystiska Harui tystlåtet klargör att hon inte är intresserad av vanliga knegare, utan att endast "utomjordingar, folk från framtiden och övermänniskor" gör besväret att starta en konversation med henne. Det nya kexet verkar lika snygg som excentrisk och dödligt seriös med sina fåtal ord.
Kyon har inte gett upp sina barndomsdrömmar om spökjakter, är fortfarande såld på övernaturliga fenomen och beslutar sig för att prata med nykomlingen. Samtalet lägger grunden för studentföreningen SOS Brigade - "Save our world by Overloading it with fun Suzumiya Haruhi's Brigade" – och skolans alla ESP-are och artificiella humanoider kan känna sig trygga.
Ja, det är Harhui med krafter att manipulera verkligheten som är själva essensen i serien, men det är protagonisten Kyons berättarröst som likt i gamla Magnum kommenterar galenskaperna. Eller så mycket "galenskaper" är det egentligen inte. Faktum är att jag blev positivt överraskad av vad Kyoto Animation lyckats göra med ett så uttjatat sceneri som skolmiljön. Om tv-serien hade funnits med svensk text skulle jag ha haft en högst tänkvärd titel att för yngre tittare intresserade av övernaturligheter. Nu är grejen med Melancholy of Harhui Suzumiya att den passar minst lika bra om man är över 15, då ens tid tas upp av existentiella livsfrågor - eller diggar hela "I want to believe"- rörelsen. Gamla phillies (Arkiv X-fanatiker) kan absolut få behovet tillfredsställt. Eller helt enkelt bara du som är intresserad av en tv-serie som inte riktigt snor de vanliga sladdervarven runt animeklyschorna bör se hit. Men om du tyckte att kronologiordningen var rörig i hexagonen Star Wars-filmer kan det bli klurigt!
Sju av avsnitten är inspirerade av kapitel från Tanigawas första bok i serien om den gåtfulla tösen, vilka varvas av avsnitt med utdrag från andra delar i bokserien. Dessutom skrev Tanigawa ett nytt kapitel exklusivt för animeringen. För att göra det enklare visades avsnitten i en viss ordning på japansk tv våren 2006 och ligger i en annan på amerikanska dvd-utgåvan. Avsnitten varierar i tempo, men under de 14 avsnitten hinner Ishihara med att berätta en sällsam myshistoria med stark utstrålning. Den Google-vane borde inte ha problem att finna i vilken ordning avsnitten helst ska ses vad gäller karaktärsutveckling.
Den omsorgsfullt kristallklara animationen – lägg därtill det smarta upplägget och en urgullig dans under sortin, med musik signerad
Hirano Aya, gör att man förstår hur serien kunde få sådan genomslagningskraft i hemlandet och t.o.m. sälja ut en livekonsert med röstskådespelarna i Omiya Sonic City!
