Hyung-In ser i tysthet på när hennes vän Bo-Ram blir så mobbad och utfryst att hon slutligen lämnar skolan. Skuldkänslorna blir för mycket att bära, och Hyung-In får en dag nog och bestämmer sig för att lämna allt bakom sig. Hon möter den unge Kang-Dae Ko på bussen, och han berättar om platsen Fever, ett ställe som han menar är för ungdomar som de själva. Hyung-In tvekar först, men väljer slutligen att söka upp Fever, en skola driven av Kang-Dae Kos släkting.
Här samlas alla möjliga lätt kantstötta själar, som på ett eller annat sätt känner sig vilsna i dagens samhälle. Men trots att skolan blir en tillflyktsort, får de alla även upptäcka att omvärlden inte lämnar en ifred bara för att man själv tagit ett steg undan.
Kul att veta:
Fever är planerad att ges ut i fyra delar. Hee Jung Park är även författaren bakom
Hotel Africa (fyra delar) och
Martin & John (två delar). Samtliga är pågående serier hos
TokyoPop.
Omdöme:
Då Fever är ett nytt drama i hyllan, så bygger min uppfattning på intryck efter första volymen. Det är vältecknat, och de snygga illustrationerna är väldigt talande och samspelar fint med berättelsen. Handlingen är på många sätt aktuell, det känns som att flera serier idag berör just de ungas situationer i storstäder, och hur ångest och ensamheten kan äta en inifrån.
Problem uppstod mest i det inledande mötet: Jag hade svårt att komma in i historien. Det kändes som att det utspelade sig på en ytlig nivå, jag upplevde ett för stort avstånd. Men när man tagit sig förbi det, så var Fever bra.
Figurerna är som många av dagens ungdomar, förvirrade och aningen vilsna. De är ensamma och rädda, eller kanske drivs de av skuld eller ett djupt illamående när det kommer till sin omgivning. Det finns helt enkelt inte någon plats för dem, och sättet de bemöter samhället är väl skildrat. Mest av allt känner jag för relationen mellan Ji-Jun, en föräldralös pojke som ständigt är kär, och hans bästa vän Ah-In, som brottas med känslorna för sin kompis.
Trots att situationerna är aningen skruvade, och jag inte riktigt känner igen mig i dem, så sympatiserar jag med individerna och deras kamp för att nå sina drömmar om kärlek, hopp eller möjligtvis även förlåtelse. Det är sorgset och ärligt, och relationerna är Fevers starkaste kort.
