av Sakurako Yamada
Den unge författaren Fujimori har blivit ombedd att skriva en ny kärleksroman. Problemet är bara att Fujimori baserar sina kärleksberättelser på verkliga erfarenheter. En ung man beger sig till en bar, där han har hört att hans favoritförfattare Fujimori håller hus. Mannen i baren, Shiraishi, låter honom vänta i baren, men har kanske lite egna planer. La Vie En Rose innehåller ett flertal korta berättelser, där den gemensamma nämnaren är Shiraishi, bartendern som tänder eldar i många pojkars hjärtan, men vägrar att binda sig.
Kul att veta:
La Vie en Rose är Sakurako Yamadas andra publicerade manga. Hennes huvudsakliga jobb är som illustratör, vilket man märker, då teckningarna är betydligt bättre än berättelsens uppbyggnad.
Omdöme:
Jag kände igen Sakura Yamadas teckningsstil från en antologi med ”nyskapande Boys Love” som jag köpte i Japan för flera år sedan. Hennes medverkan i antologin visade sig till min förvåning vara ett av kapitlen i La Vie och skildrar Shiraishi som tonåring.
Jag kände ganska fort att Yamadas berättelser passar mycket bättre var för sig, än i samlat format. Varje berättelse har nämligen en liten tvist som gör berättelsen läsvärd, men som samling är det lite för knaggligt och dåligt genomtänkt för att fungera. Jag tror inte att hon hade tänkt sig det hela som en samlad berättelse från början, trots att bartendern Shiraishi dyker upp i alla kapitlena. Bäst är kapitlet ”Baby Blue” (det om Shiraishi som tonåring), som fungerar lika bra fristående som i kontext, till skillnad från de övriga fristående berättelserna som istället blev mycket blekare. Missförstå mig rätt: Shiraishi är en ganska bra rollfigur, eftersom han är lite lurig och svår att genomskåda (lite som en klumpigare version av
Petshop of Horrors Count D). Men han klarar inte av att bära upp hela berättelsen själv.
I bokens tre sista kapitel blir det lite mer enhetligt, då författaren, på uppmaning av hennes assistenter om man ska tro hennes efterord, bestämmer sig för att försöka ge Shiraishi en stadig pojkvän. Synd bara att de övriga kapitlena inte skrevs med samma röda tråd. Den biten funkar väl ändå rätt bra antar jag. Förhoppningsvis blir Sakurako Yamada bättre när hon har fått jobba som serietecknare ett tag. Hennes teckningar är snygga och hennes karaktärsdesign är riktigt läcker, så jag tror ändå att hon har framtiden för sig.
Den här mangan passar bäst för lite äldre läsare.
Liknande titlar:
Det är svårt att rekommendera någonting i samma stil, eftersom La Vie är lite för spretig för att egentligen ha en egen stil.
