Muri wo Toushite Douri wo Kettobasu!
(-Go beyond the impossible and kick reason to the curb!)
I en avlägsen framtid lever mänskligheten under påvra förhållanden i underjordiska byar. Byarna saknar kontakt med varandra och världen ovanför, och befolkningen lever i ständig rädsla för jordbävningar. En dag hittar den unga föräldralösa pojken Simon en liten glänsande borr begravd i marken, och senare gräver han fram en mecha, formad som ett ansikte. Samtidigt blir han meddragen av sin upproriske vän Kamina för att försöka krossa byns tak och ta sig ut till världen ovan. De misslyckas, men strax därefter kollapsar grottans tak och ett jättelikt mechamonster faller ner från himlen och börjar löpa amok. Tätt efter följer en flicka, Yoko, som med sitt gevär går till attack mot den mechan, dock med föga framgång. Simon visar Kamina och Yoko robotansiktet han hittat och det visar sig att den mystiska borren fungerar som en startnyckel. Med hjälp av sin nya mecha lyckades de besegra fiendemechan som senare visar sig vara styrd av en "odjursman" från "Odjurmännens människoutrotningsarme". Därmed börjar deras långa kamp för att skapa en bättre värld för sig själva och resten av mänskligheten och en historia av galaktiska propotioner påbörjas.
Gurren Lagann är något så ovanligt som en närmast perfekt animé, ett verk som imponerar såväl till stil som till innehåll och ständigt överraskar genom att bara fortsätta att bli bättre och bättre.
Studio Gainax har skapat vad som bäst kan beskrivas som en innovativ retro-animé; grunden står att finna i 1970-talets "super robot"-genre, samtidigt som den har kombinerats med element från 1980-talets "real robot"-genre och post
Neon Genesis Evangelion mecha-serier. Resultatet är en anime som använder sig av gamla genrekonventioner för att skapa något nytt och fräscht.
En effekt av Gurren Laganns eklektiska ursprung är att den lyckas tilltala en bred publik; den är fylld av den sorts av energi och action som lockar yngre åskådare, samtidigt som dess retrokänsla och ofta dubbelbottnade humor tilltalar äldre generationers animé-entusiaster.
Det blir snabbt uppenbart för åskådaren att skaparna av Gurren Lagann har haft en tydlig vision av vad de vill åstadkomma och de för serien framåt med säker hand. Detta blir märkbart bland annat genom hur serien ständigt fortsätter att utvecklas och hur det nästan inte finns ett enda trist, tråkigt, eller onödigt avsnitt. Likaså är episoder som utgör sidostick från huvudberättelsen få till antalet och istället är det huvudberättelsen som prioriteras och utvecklas. Ej heller är skaparna av Gurren Lagann rädda för att ta berättelsen och dess rollfigurer i oväntade riktningar; de dör, nya introduceras, gamla utvecklas och förändras, och inte alltid i en behaglig riktning. De få skönhetsfläckar den har, enstaka avsnitt som inte når upp till samma höga nivå som de övriga, är så pass få att de snabbt glöms bort eller förlåts. För vad kan man annars göra när serien nästan för varje episod bara blir bättre och bättre?
Dess animationer är extremt väl genomförda, det märks att det är mecha-veteranerna Gainax som ligger bakom serien. Rollfigursdesignen är effektiv i det att den inte är för gullig för att dra bort från seriens allvar, samtidigt som den inte är så hård att den blir svårtillgänglig till yngre åskådare.
När Gurren Lagann släpptes i Japan blev den en omedelbar succé och den har redan blivit både manga och tv-spel. Minst en långfilmsversion är även under produktion.
Det är i själva verket svårt att hitta något som Gurren Lagann inte briljerar med; animationerna är av väldigt hög nivå, rollfigursdesignen välgenomförd, musiken mycket bra, seriens budskap är positivt utan att bli fånigt, och serien har en skön humor, episk berättelse och ett magnifikt slut. Det är svårt att inte bli imponerad!
