OBJECTION!
Phoenix Wright: Ace Attorney samlar en stor mängd serienoveller och strippar från ett tjugotal olika tecknare. Vissa är bara några rutor långa, andra över tjugo sidor, alla av varierande ambition och kvalitét. Det är både en välsignelse och förbannelse. De flesta läsare kan säkert hitta åtminstone några berättelser som passar deras smak, och en del av berättelserna är riktigt roliga (en personlig favorit är den lilla strippen om Wrights morgonfrisyr). Tyvärr gillar jag bara ungefär hälften av innehållet, men det är som det är med novellsamlingar av alla de slag; så är oftast fallet. Jag hade hellre sett halva antalet berättelser, mot att de som fanns med hade kunnat bre ut sig ytterligare några sidor var. Då hade mangan som helhet känts mindre hoppig och mer genomarbetad. Även om det är kul att se många olika tecknares syn på de olika figurerna så blir det i flesta laget.
Berättelserna baseras alla på en spelserie som här i Europa indroducerades i samband med Nintendos bärbara DS-konsol. De handlar om en nybakad försvarsadvokat som åtar sig till synes omöjliga fall, men med spelarens hjälp alltid lyckas bevisa sina klienters oskyldighet. Spelens främsta tillgång är deras rappa och roliga dialog, något som delvis följt med till mangan, men inte helt och hållet. För mig som spelat första spelet för några år sedan var det kul att åter stifta bekantskapen med de olika figurerna från spelet, men jag kan tänka mig att en som aldrig spelat något av dem kommer att finna mangan både rörig och lite intetsägande; alla figurerna slängs in på sidorna utan någon som helst introduktion. Om du inte känner till dem sedan tidigare kommer du ha svårt att få något grepp om dem. Det förutsätts helt enkelt att du har en viss förförståelse, och är bekant med figurerna sedan tidigare.
Omdöme
Phoneix Wright: Ace Attorney rekommenderas till er som spelat minst ett av spelen (och uppskattade det). Andra kan leta efter manga på annat håll, även om du råkar vara galen i advokater och rättegångsdramer.
