av Ai Yazawa
Paradise Kiss lyckas perfekt fånga känslan av att befinna sig mitt i steget mellan barn- och vuxenvärlden. Ännu bättre lyckas den fånga huvudpersonen Yukaris längtan efter att slippa omgivningens förväntningar och kvävande uppfostran. Hon förvandlas under seriens gång från en ung och hämmad flicka, till en blomstrande ung kvinna som upptäcker sin potential och lär sig att våga utforska sina möjligheter. Sällan har detta skildrats bättre i någon annan serie, japansk eller inte.
Yukari är trött och ilsken på allt och alla, utan att riktigt veta varför. Hennes dagar ägnas åt att plugga som en vettvilling, för att komma in på en utbildning hon inte ens vet om hon egentligen är intresserad av. Men en dag möter hon en grupp ungdomar i hennes egen ålder, vars liv skiljer sig från hennes eget som natt och dag. Det blir ett möte som förändrar hennes liv för evigt. George, Arashi, Isabella och Miwako lever alla ut sina drömmar i sin syateljé Paradise Kiss, och Yukari blir inbjuden av dem att vara deras modell. Motvilligt till en början, men sedan allt mer entusiastiskt inser Yukari att hon dras som fjärilen till ljuslågan av deras fantastiska, färgsprakande värld.
Kul att veta
Vissa av seriens rollfigurer har kopplingar till en tidigare serie av samma författare, Gokinjo Monogatari (Grannberättelsen), men Paradise Kiss är trots det en helt fristående berättelse. Ai Yazawa gick själv på en skola för kläddesign som ung, innan hon bestämde sig för att bli mangatecknare. Hennes egenhändigt designade kläder i Paradise Kiss har gett upphov till en klädkollektion i Japan, i samband med att serien blev TV-anime.
Omdöme
Ååhhh, orden räcker nästan inte till för att beskriva hur fantastisk Paradise Kiss är! För många år sedan, när mangavågen i USA låg i startgroparna och manga fortfarande publicerades spegelvänd, hittade jag för första gången ett färgsprakande magasin som hette SMILE. I det magasinet fanns Paradise Kiss, och serien hade precis börjat, för det var seriens 2:a kapitel jag läste där. Det var kärlek vid första ögonkastet, och sedan dess har jag varit en trofast läsare och hängiven beundrare av Ai Yazawas magiska berättelser. Mitt fantastiska möte med Paradise Kiss gör att den troligtvis för alltid kommer att vara den av hennes serier som har gjort starkast intryck på mig.
Varför är Ai Yazawa fantastisk? För det första tecknar hon på ett sätt som få har lyckats efterlikna. Hennes serier, som hon ritar helt själv, utan hjälp av assisterande mangatecknare, är fulla av små detaljer, krusiduller och allsköns fantastiska modekreationer. Ai Yazawa är själv modeintresserad och designar många av kreationerna i sina serier själv, även i Paradise Kiss.
För det andra var Paradise Kiss startskottet för något nytt i Yazawas karriär. Eftersom vi bara fått hennes senare serier på engelska och svenska kan det vara svårt att förstå, men i Japan har många tjejer i min ålder och äldre vuxit upp med Ai Yazawas tidigare serier för barn i låg- och mellanstadiet. Framför allt Jag är ingen ängel (Tenshi nanka Janai) och Grannberättelsen (Gokinjo Monogatari) fick starkt genomslag.
Yazawa slutade skriva helt under en period, vilket enligt henne själv berodde på att hon istället ville börja skriva vuxnare serier, med mer psykologiskt djup. Resultatet blev de berättelser som senare samlades i
Nana volym 1, och utgjorde startskottet för en av Japans största mangasuccéer någonsin. Den andra var Paradise Kiss.
Både Nana och Paradise Kiss handlar förstås om kärlek, detta ständigt aktuella ämne i japanska serier. Samtidigt stod båda serierna för något nytt. De utmanar och gräver på djupet, där andra serier slätar över och generaliserar. Kärlek är aldrig självuppfyllande, helande eller enkelt i Yazawas värld, och kärlekens magi kan slås i spillror i en handvändning när verkligheten gör sig påmind. Därför blir hennes serier aldrig bara verklighetsflykt, utan en spegel för läsaren som både visar fantasi och verklighet på samma gång. Det är detta som är Ai Yazawas stora styrka, och som hon sannerligen visar upp redan i första volymen av Paradise Kiss.
Paradise Kiss passar på grund av sitt ganska vuxna tonfall troligtvis bäst för lite äldre läsare, kanske i 14-årsåldern och uppåt. Den rekommenderas självklart varmt till både tjejer och killar, då den tar upp ämnen som berör oss alla, kille eller tjej, ung eller vuxen. För er som har läst och uppskattat serier som
Suppli,
Nana och
Doll är Paradise Kiss verkligen ett måste. Det är en av de absolut bästa serierna som har skrivits någonsin. Läs den! I skrivande stund finns den ännu inte på svenska.
