av Yuki Obata
We Were There är en lågmäld serie om kärlek och sorgearbete, där många känslor trängs under ytan. Serien börjar lite svagt, men växer ju mer man läser. Resultatet är en nästan försynt serie som sakta men säkert lockar in läsaren i sin värld. Serien har även några av de absolut snyggaste omslagsillustrationerna någonsin och förtjänar att stå med framsidan vänd utåt i bokhyllan.
När Nana börjar i gymnasiet hamnar hon i samma klass som Yano, en oförskämd men karismatisk kille som alla tjejer tycks vara kära i. Till en början kommer de inte så bra överens, trots att Nana motvilligt känner sig dragen till honom. Men när hon sedan får veta att hans förra flickvän omkom i en olycka börjar hon undra om den där glada och uppsluppna Yano som hon har sett hittills verkligen är äkta?
Kul att veta
We Were There har även visats som en 26 avsnitt lång TV-anime i Japan.
Omdöme
Serien har en ganska intressant titel, "Vi var där". Den passar väl till det lågmälda, men intensiva drama som serien bjuder på. Många känslor kokar och bubblar under ytan, men flera av seriens karaktärer är nästan självutplånande i sin ansträngning att dölja vad de egentligen tycker och känner.
Serien bjuder på flera intressanta karaktärsporträtt, som lockar till fortsatt läsning. Mest intressant är Nanas bänkkamrat Yuri. Hon framstår till en början som en enstöring och plugghäst, men efterhand som detaljerna om hennes liv avslöjas börjar man istället se en ung, sluten flicka som bär på alldeles för tunga bördor för någon i hennes ålder.
Även Yano är intressant. Nana dras till hans retsamma men spännande fasad, och hade det varit en helt vanlig serie hade de väl blivit ett par så fort tycke uppstår. Nu får hon sig istället en riktig chock efter nyheten om att hans exflickvän har dött. Samtidigt som Nana fascineras av skillnaden mellan Yanos yttre fasad och inre själsliga tillstånd, är det förståeligt nog även skrämmande för henne. Den aspekten gör We Were There mindre drömsk och ingjuter lite verklighetskänsla, vilket serien vinner på.
Det bästa med We Were There är hur den inte börjar starkt och sedan blir sämre, vilket tyvärr ofta är fallet med många moderna japanska serier i skolmiljö. Istället växer den för varje sida och lockar även en van läsare som mig med något nytt och fräscht.
Det enda jag egentligen ogillade med serien var teckningsstilen, och då främst Yuki Obatas sätt att teckna karaktärernas ögon. I manga är ögonen det allra viktigaste, eftersom ögonen är själens spegel. Det är den del av teckningen som uttrycker och förmedlar mest känslor, vilket är A och O i framförallt shoujomanga. Men här tecknas ögonen bara som tomma, själslösa speglar, som inte reflekterar något annat än vitt papper. Det skulle kanske ha kunnat tolkas som en aspekt av karaktärerna, men den teorin håller inte när även stabila karaktärer har samma tomma ögon. Det funkar lite bättre på färgbilderna, men stör ändå läsandet lite grann. Jag hoppas att det är något som försvinner under seriens gång, för den skulle vinna på att ge karaktärerna lite mer skärpa i blicken.
Jag rekommenderar varmt den här serien både till killar och tjejer. Gillar du serier som
Kare First Love,
Sand Chronicles,
Nana och
Fruits Basket ska du absolut ge We Were There en chans. Precis som dessa är We Were There välskriven och tar upp svåra ämnen som vänskap, sorgearbete och utanförskap med värme, respekt och förståelse. Åldersmässigt passar berättelsen för de flesta, även om den kanske är lite för allvarlig för de allra yngsta läsarna. Tyvärr finns den inte på svenska, men
Viz har gjort ett strålande jobb med den engelska utgåvan.
