I en sömnig liten by verkar ingenting ha hänt på år och dar: glada barn leker i skogen medan cikadorna sjunger sin tidlösa sång. Men hemligheterna är många och blodiga... Välkommen till Hinamizawa - men tänk inte tanken att ge dig av igen.
Nyinflyttade Keiichi tillbringar dagarna med att hitta på aktiviteter tillsammans med tjejerna i skolans spelklubb. Festivalen till ära för den lokale gudomen väntar runt hörnet och alla ser fram emot god mat och festande.
När Keiichi av en turist får höra att platsen flera år i rad har varit hemvisten för en rad brutala och ouppklarade mord kan han först inte tro att sådant kan hända i den mysiga byn. Men det blir snart uppenbart att det finns mörka strömmar under Hinamizawas stilla yta och ännu värre är att hans vänner verkar vara insyltade upp över öronen.
Kul att veta
Titeln ”When they cry” är bara en del av originalnamnet, Higurashi ni naku koro ni. Det kan ungefär översättas till När higurashi-cikadorna sjunger. I namnet gömmer sig en hel del kulturella referenser. Denna typ av
cikada brukar t.ex. låta som mest på kvällarna under sommarens slut, och anger alltså effektiv när berättelsen utspelar sig.
Higurashi-cikadans sång är också en omtyckt ljudeffekt i skräckfilmer, då många uppfattar lätet som kusligt.
Omdöme
When they cry är en bisarr och våldsam anime. Den innehåller flera brutala och obehagliga ögonblick, där de utseendemässigt oskuldsfulla huvudpersonerna begår eller utsätts för fruktansvärda saker. Sällan har jag sett en anime som lyckats så bra med att ge mig rysningar längs ryggraden; det som kommer närmast är nog delarna av
Full Metal Alchemist där ett rättframt äventyr lämnar plats för ångestframkallande inblickar i mänsklighetens korruption.
Vacker och utmärkt använd bakgrundsmusik som påminner en del om vad
Kajiura Yuki komponerar, ökar också intrycket av att något från en värld bortom våran tränger in i idyllen. Att man halva tiden inte har den blekaste om vad som egentligen pågår gör också sitt till för att ta en ur balans.
Under seriens gång får vi se samma händelser från olika vinklar, men det blir inte enformigt, eftersom varje ny berättelsesvit för med sig en egen stämning.
Den största svagheten i When they cry är animationen, som oftast är medioker för att ibland dyka ner till riktigt kass. Ibland matchar också ansiktsuttryck och röster varandra förvånansvärt illa. Trots det är det här inget som stör mig särskilt mycket, serien lever mer på sin hotfulla atmosfär än teknisk briljans.
When they cry är olämplig för barn eller känsliga tittare. Tror man att man tål innehållet bör man däremot absolut ge den här serien ett försök!
I denna serie förenas mordmysterium, spökhistoria, skräcksplatter och thriller framgångsrikt på ett sätt jag aldrig sett någon annan serie lyckas med.
Länkar
Amerikanska distrubitörens webbplats för When they cry
