av Yana Toboso
Det finns serier som man minns mer för dess karaktärer än för deras berättelse. Kuroshitsuji minns man för dess huvudperson, den eminenta butlern Sebastian. Ta lika delar Alucard från Hellsing och Riff från God Child, lägg till en knivsudd Seishiro från Tokyo Babylon och blanda så har du Sebastian. Och vilken karl han är! Det tycks inte finnas någonting som han inte kan eller skulle göra för sin protegé Ciel Phantomhive, även känd som drottningens vakthund.
"Hur skulle det se ut om en butler inte klarade av något så simpelt som detta?"
"Jag är blott en djävulskt bra butler."
(Citat av Sebastian, om livet som butler)
Ciel Phantomhive är den engelska drottningens vakthund. Han ser till att inga ljusskygga brottslingar kan hota den brittiska kronans intressen. Hoten är otaliga och det är många som ogillar att en liten snorunge till adelsman står i deras väg. Som tur är har Ciel en osedvanligt skicklig butler, Sebastian, till sin hjälp. Sebastian excellerar i allt från att göra te, laga tårtor, springa i fatt en bil, polera kökssilvret skinande blankt, ha ihjäl inkräktare med kökssilvret, panikrädda en middag, rädda Ciel från kidnappare och agera föräldrasubstitut. Han är helt enkelt djävulskt bra på sitt jobb.
Kul att veta
Titeln Kuroshitsuji betyder "Den svarta butlern". Kuroshitsuji har även legat till grund för en 25 avsnitt lång anime. Eftersom mangan fortfarande är ganska kort har animen byggts ut betydligt, men behåller ändå mangans berättelse (fast med de värsta
anakronismerna magiskt borttrollade).
Omdöme
Serien i sig är en salig röra av action, humor, ninjaparodier och kusligheter. Det är även en osalig blandning av retronostalgi och modern japansk kultur, som ofta krockar med varandra. Ett par av framsidorna på mangan har typiska ninjaposer, så innan jag fick möjlighet att läsa serien trodde jag länge att det var just en ninjamanga. Därför tappade jag nästan hakan när jag väl läste den och hittade både mobiltelefoner, bilar, moderna skjutvapen, samt referenser till TV-spel och TV-serier på var och varannan sida, trots att serien tidsmässigt tycks vara förlagd till det viktorianska England. Det känns inte riktigt som om införlivandet av dessa i berättelsen tjänar något direkt syfte, men berättelsen i sig är så spännande att jag kan blunda för de värsta anakronismerna.
Seriens stora styrka och lockelse ligger i Ciel och Sebastians pseudo-homoerotiska, kontraktsbundna beroendeförhållande till varandra, som ständigt tycks pendla mellan demoniskt mörkt och försiktigt rörande. Deras samröre bygger på ett kontrakt där Sebastian förbundit sig att tjäna Ciel "ända fram till slutet", som ligger till grund för ett spännande omvänt maktförhållande mellan dem. De subtila skiftningarna som uppstår under seriens gång i denna delikata balansgång gör att man som läsare inte kan slita sig från serien, ens när berättelsen i sig inte alltid känns särskilt trovärdig.
Serien tycks ha hämtat mycket inspiration från
The Cain Saga och dess uppföljare
God Child, där den nästan självutplånande butlern Riff har lovat att följa sin unge herre Kain ända ner i helvetet som Kain vet väntar honom i slutändan. Kain och Ciel har även mycket gemensamt med varandra, då båda är unga föräldralösa adelsmän som hamnar mitt i en stor konspiration. Ciel och Sebastian påminner bitvis även om vampyren Alucards och Sir Integras balansakt mellan sitt blodskontrakt och sina outtalade känslor för varandra i
Hellsing.
*Japanska svårighetsgrad: medel
*kommentar: Kuroshitsuji har mycket sporadisk dialog och alla
kanjitecken har furiganautläsning. Det dyker upp ett fåtal krångliga
teckenkombinationer, men de är tämligen lätta att slå upp. Däremot
talar vissa figurer lite knepigt, vilket höjer svårighetsgraden ett
snäpp.
Länkar
GFantasy (som publicerar serien i Japan).
Presentation av karaktärer (på japanska) samt nedladdningsbart wallpaper.
Animens japanska
hemsida.
