av Hans Steinbach
En vältecknad berättelse om två odöda bröder vars försoning sätter mänsklighetens framtid i vågskålen.
Einblick Delalune har lämnat hugenotterna bakom sig, och han har avsagt alla band med sin bror Leroux och deras odöda följe. I över 150 år har han vänt sitt gamla liv ryggen och hjärtat har äntligen börjat slå igen, för musiken och för Dahlia. Men med musiken kommer kändisskapet, och en mörk natt i Paris inser Ein att det inte går att fly längre.
Kul att veta
Hans Steinbach är en självlärd tecknare som tillbringat sin uppväxt kringresandes i Mellanöstern, Europa och USA. Hans tecknarstil har påverkats av denna blandade bakgrund, men är även starkt influerad av den japanska mangakulturen. A Midnight Opera-trilogin var hans debut.
Omdöme
Det som först drog mig till A Midnight Opera var Steinbachs illustrationer. Jag hade tidigare läst hans samarbete med David Hine -
Poison Candy (som jag varmt rekommenderar), och var därför väldigt nyfiken. Här står Steinbach för både text samt bild och resultatet blir en något romantisk berättelse om utanförskap, svek och hopp.
Bakgrundshistorien är något generisk, det är väntat med pampig gotik som kuliss till en berättelse om två odöda bröder. Men Steinbach lyckas kombinera en avskalad enkelhet med ett uttrycksfullt sinne för detaljer. Det är inte skirt med de tunna vassa tuschdragen, utan snarare en mörk sirlighet med en skarpare rockig känsla.
Handlingen hoppar fram och tillbaka mellan seklen och ger läsaren en inblick i brödernas historia, deras försök till att rädda sina gelikar, samt den ständiga förföljelsen ledd av katolska kyrkan. Mycket av spänningen tycker jag bygger på den bittra relationen mellan Ein och Leroux, som ständigt balanserar på eggen mellan hat och förståelse till varandra. Deras olösta konflikter leder till att det alltid pyr av hot och våld under ytan, men actionscenerna är inte brutala och därför tycker jag att serien passar de flesta åldrar.
A Midnight Opera klassas som skräckmanga av princip, då både lychantroper och vampyrlika varelser centreras i handlingen. Men det ger på inget vis känslan av en skräckhistoria. Snarare är detta en underhållande debutmanga med gotiska inslag, porträtterat i en unik stilistik som verkligen fångat mitt intresse.
De tre första kapitlen går att läsa
här.
