av Natsuki Takaya
En romans i framtida fantasymiljö av kvinnan bakom populära Fruits Basket, där ett omaka par försöker bilda sig ett hållbart liv tillsammans samtidigt som de ständigt dras in i militärens skoningslösa jakt efter Tsubasa.
I ett 2100-tal där politiker och militära makter låter folket svälta, försöker den unga Kotobuki skaffa sig ett hederligt arbete efter många år som tjuv. Med sig på sin resa har hon Raimon, en föredetta militärkapten som lämnat allt bakom sig för att få vara med henne.
Men vart de än går så finns inga jobb och tydligen inga möjligheter att komma undan Raimons gamla kollegor. Oberoende av vart de hamnar omges de alltid av samma saker: fattigdom, konflikter och drömmen om att finna Tsubasa - föremålet som uppfyller ens önskningar.
Kul att veta
Tsubasa – Those with wings (Tsubasa o Motsu Mono) trycktes i
Hana to Yume mellan 1995-1998, och serien slogs ihop i tre större volymer inför nytryckningen i 2007.
Tsubasa är den andra mangan av Natsuki Takaya och påbörjades innan hennes debutarbete
Phantom Dream var avslutad (båda serier har skrivits klart och ges nu ut parallellt av Tokyopop).
Omdöme
Tsubasa – Those with wings är en shojoromans som ser mycket till karaktärernas omgivning. Kotobuki, som haft en svår uppväxt, ifrågaställer ständigt samhällets orättvisor. Hon väljer aktivt att ta jobb där hon behövs, snarare än på en plats där hennes arbete skulle vara mer socialt accepterat, vilket är ett väldigt beundransvärt drag som jag tyckte om hos henne. Att hon i det allvaret samtidigt lyckas vara jätteblyg runt sin pojkvän, ständigt på gott humör och något klumpig, är mest typiska shojohjältinnedrag (tänk Miaka i
Fushigi Yuugi och liknande figurer) som kastas in för att lätta upp stämningen, vilket jag egentligen finner repetativt och tröttsamt.
Raimon är lite mer udda. Egentligen är han en osympatisk och kall sociapat. Det är mest hans vilja att göra Kotobuki lycklig som leder till att han bryr sig om någonting utöver sig själv. Men ingen av de är egentligen en särskilt stark personlighet, och jag blir inte riktigt intresserad av dem.
Det syns, både i handlingens upplägg och tecknarstilen, att det här är ett tidigt arbete. Visserligen är det starkare än Phantom Dream, ett positivt tecken på stadig utveckling. Exempelvis gjordes omslagen till de nya större volymerna flera år efter serien, och nu ser Kotobuki och Raimon mer ut som Fruits Basket-karaktärer än hur de först såg ut.
Jag ser det som fördelaktigt för serien att de slagit ihop den till tre större volymer. Tsubasa är lite platt, och halvvägs in i första volymen är jag helt likgiltig, men det artar sig i den andra halvan. Förhoppningsvist är det också en indikation på att kommande två delar har mer att tillföra, för dem av läsarna som känner för att stanna kvar och utforska vidare.
