av
Koge-Donbo
Vi möter både nya och gamla ansikten och äventyr i fortsättningen på Kamichama Karin, men trots nya saker vid horisonten känns serien densamma.
Nyligen återkommen från England trodde Kazune att han skulle kunna njuta av ett normalt liv, nu när alla äventyrligheter från hans förflutna var avslutade. Men med Karin boende i samma hus så finns inget som heter lugn. Morgonen efter Kazunes hemkomst vaknar han och Karin upp med ett okänt barn i sin säng. Inte nog med att barnet kallar Karin för mamma, han ser precis ut som Kazune! Suzune, som barnet heter, blir starten på ett nytt äventyr med gudaringar och mystiska familjeförhållanden.
Kamichama Karin Chu är fortsättningen på Koge-Donbos tidigare serie,
Kamichama Karin, och tar vid strax efter det att den första serien slutade. Serien är sju delar lång och finns även i en delux-utgåva i Japan som innehåller lite extra kapitel och information.
Mycket är sig likt i Chu, både på gott och ont. Teckningsstilen är som vanligt sockersött gullig och spretigt, då den ena stunden är tokigt fin och detaljerad för att i nästa ruta förvandlas till en enkelt tecknad chibifiering. Detta gör att om man inte är en van Koge-Donbo-läsare känns serien väldigt kaotisk och stundtals förvirrande, vilket den i och för sig även gör om man är van. Det är när jag läser serier som denna av Koge-Donbo som jag undrar om hon inte skulle göra sig själv en rejäl tjänst genom att bara hålla sig till illustrationer, samtidigt vet jag att hon verkligen kan göra roliga och gripande serier,
Pita-Ten till exempel ligger mig väldigt nära hjärtat.
Det är inte mycket nytt i Chu, gillade man första serien kommer man gilla fortsättningen då det är i princip samma sak igen. Karin är fortfarande relativt korkad och jobbig, Kazune är dryg och överlägsens och alla andra är sig lika. Nya protagonister och antagonister dyker upp, men ingen av dem känns speciellt utmärkande, de är snygga och är antingen kära i Karin eller har något agenda mot henne och Kazune. Handlingen kräver inget större tänkande, det enda som kräver tankegång är sidlayouten, men bortsett från det är det en romantisk komedi med magiska inslag och mycket, i min mening, tråkig slapstick. Trots detta fortsätter jag läsa serien, så något finns där, eller så när jag bara förlorat hopp om att serien ska ta en vändning och överraska mig totalt.
Gillade man Kamichama, eller typiska shojoserier med magiska hjältinnor som snubblar, är korkade men har hjärtan av guld, typ
Sailor Moon och
Tokyo Mew Mew, så kan Chu definitivt vara något att hänga i ett träd, annars håller jag fast vid att ska man läsa något av Koge-Donbo är det
Pita-Ten och hålla tummarna för att fortsättningen på
Kon Kon Kokon kommer någon gång.
