Av Est em
Seduce Me After the Show är en serie om konstnärer av alla dess slag; dansare, skådespelare, konstnärer och musiker. Est em, vars serier är som en frisk vind inom yaoigenren, målar upp lågmälda men starka berättelser om vardaglig melankoli, krossade drömmar och kärlek som bryter de vanliga mönstren. Yaoimanga ses ofta som en ganska repetitiv och klyschig genre om kärlek mellan män sedd ur kvinnors ögon, men Est em lyckas ingjuta sina berättelser med både drömmar och bitter realism, och berättelserna känns lika aktuella som Brokeback Mountain var när den gick upp på bio.
En dansare som har lämnat scenen bakom sig för att satsa på en karriär inom filmen kysser på en ögonblickets ingivelse sin manliga motskådespelare mitt framför paparazzifotografernas kameror, varvid ryktet om att de har ett förhållande sprids som en löpeld genom medierna. Själva är de båda inblandade ganska roade av uppståndelsen och spär på det hela genom att spela vidare inför sin publik. Men var den där första kyssen verkligen bara ett skådespel efter manus?
Innehåller även ett flertal kortare berättelser om andra konstarter och dess utövare.
Kul att veta
est em, som skriver sitt namn med små bokstäver, är en av den kända mangaforskaren Matt Thorns gamla elever från mangautbildningen i Kyoto University. I den här utgåvan har Thorn medverkat genom att kvalitetskontrollera översättningen.
Vissa av berättelserna i Seduce Me After the Show hör ihop med materialet i den något nyare
Age Called Blue. De kan läsas fristående, men blir extra intressanta om man läser båda volymerna tillsammans. Det spelar ingen större roll vilken ordning man läser de båda banden i.
Est em har även skrivit
Red Blinds the Foolish, som dock kan vara lite svår att få tag på.
Omdöme
Seduce Me After the Show var en serie som liksom dök upp från ingenstans när den släpptes för några år sedan, men jag minns att vi var flera i GBG-butiken som köpte och förundrades över denna lilla pärla. est em var på den tiden inget känt namn i mangabranschen och Seduce Me After the Show var dessutom hennes debutmanga, men det tog inte lång tid innan hon blev omtalad som någon att räkna med. I Japan har hon gått från att scoutas redan som konststuderande vid universitetet, till att numera medverka i ett flertal antologier i olika genrer.
Det märks tydligt att est em har ett större syfte med sina serier än att bara roa för stunden. Hennes serier målar upp intressanta livsöden som berör och inte lämnar läsaren ens när serien tar slut. Jag har redan läst Seduce Me After the Show flera gånger sedan jag köpte den och tycker att den är lika bra varje gång. Samtidigt fick jag ett nytt perspektiv på vissa av berättelserna när jag nyss läste den nyutgivna serien Age Called Blue, som spinner vidare på vissa karaktärer som först introducerades i Seduce Me After the Show.
Teckningsmässigt är delar av Seduce Me After the Show något spretig och varierar i kvalitet mellan de olika inslagen. Det beror på att det är hennes debutverk, från tiden då hon fortfarande utvecklade sin personliga stil, som samlas i det här bandet. Det störde mig dock inte det minsta medan jag läste, eftersom jag tyckte att det snarare bidrog till miljön och stämningen som est em målar upp. Hon är även mycket konstnärlig; trots de ibland något grovhuggna teckningarna är tempot alltid vältajmat, sidlayouterna imponerar med sina fantastiska kontraster mellan svart och vitt, och sist men inte minst är miljöerna rika och väl skildrade. est em har dessutom ett öga för detaljer, som ger varje scen och ruta vikt och innebörd i berättelsen som helhet.
Seduce Me After the Show och Age Called Blue kan mycket väl vara bland det bästa som har släppts på engelska inom yaoigenren hittills. För den som söker efter serier som är mer än bara lättsmält sommarläsning är est em ett mycket bra ställe att börja på. Gillar man
Fumi Yoshinaga,
Tomoko Yamashita och
Shoko Hidaka tycker jag absolut att man ska ge est em en chans. est ems serier kan även vara en bra startpunkt för de läsare som har hållit sig på replängds avstånd från yaoigenren förut, eftersom den är ganska nedtonad och fokuserar mer på berättelserna kring karaktärerna än detaljerna i deras sexliv. Varmt rekommenderad!
Länkar:
Matt Thorn om est em
Est em på wikipedia 
