Av
Natsuki Takaya
Hoshi wa Utau (som är den japanska titeln -reds. anm.) är den nya serien från Takaya Natsuki, som låg bakom dundersuccén Fruitsbasket. Serien liknar mer den sista halvan av Fruitsbasket i både stil och tempo och handlar om en ung flicka som får sin styrka från att beskåda stjärnhimlen. Den nya serien börjar lite långsammare än sin föregångare, men med tanke på vem det är som skriver den kan vi nog räkna med att det finns många spännande berättelseförvecklingar som ligger och väntar på oss längre fram.
Sakus stora intresse är stjärnor och stjärnbilder. Hon har till och med bildat en stjärnskådarklubb tillsammans med två av sina klasskamrater. Saku bor hemma hos sin kusin Kanade, som är en riktig slacker som aldrig umgås med någon annan än sig själv. När så Saku fyller 18 år kommer hon hem efter jobbet och upptäcker till sin förvåning att Kanade har bjudit in en kompis för att fira henne. Hans kompis presenterar sig som Chihiro och ger henne en vacker klänning i present innan han går igen. Det är inte förrän han har gått, som Saku och Kanade inser att de båda trodde att Chihiro var en kompis till den andre. Vem är egentligen den mystiske Chihiro och kommer Saku någonsin att få träffa honom igen?
Kul att veta
Hoshi wa Utau är serien som Natsuki Takaya påbörjade efter att Fruitsbasket var avslutad.
Omdöme
Jag läste de två första volymerna i serien, vilket var tur. Hoshi ha Utau kommer nämligen inte riktigt igång förrän i slutet av den första volymen och tvåan var betydligt mycket bättre än ettan, som var rätt seg emellanåt. Till skillnad från början av Fruitsbasket tar Takaya det lugnt och etablerar både situationer och miljöer innan hon berör huvudintrigen. Det kan hon göra för att hon är så pass känd som serieskapare vid det här laget, men för den som inte har Fruitsbasket i färskt minne riskerar kanske den där första, något sega volymen att avskräcka dem från att läsa vidare.
Berättelsen håller samma ton och tempo som den sista halvan av Fruitsbasket gjorde, vilket passar det mycket bättre i den nya berättelsen än vad det gjorde i den förra. De som gillade elevrådet, som dök upp i sista halvan av Fruitsbasket, kommer att gilla stjärnskådarklubben i Hoshi wa Utau, eftersom medlemmarna och dynamiken mellan dem har många likheter i de båda verken. De nya figurerna är intressanta, men det är samtidigt svårt att undgå att märka hur mycket de påminner om de vi lärde känna i Fruitsbasket. Saku är Tohru, hennes kusin Kanade är Hatsuharu, bästa kompisarna är Hanajima kombinerat med Kimi respektive Kyo kombinerat med Manabe. Det blir lite förvirrande ibland när figurerna från de olika serierna har för många likheter.
Det som istället gör berättelsen intressant på det här stadiet är den mystiske Chiharu. Han är den hittills mest komplexa karaktären, men även de övriga karaktärerna tycks bära på hemligheter, som emellanåt skymtar förbi i väldigt effektfulla och mörka bildfragment.
Till skillnad från Fruitsbasket, som hade ett tydligt inslag av magi, är Hoshi wa Utau ett mer renodlat relationsdrama. Tyngdpunkten ligger än så länge på de komplicerade relationer som etablerats i seriens första volymer, men det är väl ingen långsökt gissning att serien nog får mer kött på benen i kommande delar.
Jag rekommenderar Hoshi wa Utau till er som gillade dramat och vänskapsrelationerna i Fruitsbasket mer än komiken. Söker ni andra serier i liknande stil är
Castle of Dreams och
Drömmarnas djup väl värda att läsa. Hoshi wa utau får en 3:a, med reservation för att detta betyg mycket väl kan komma att höjas till en 4:a längre fram.
