Underhållande anime om idrottande och vänskap, och vad kendo gör för en skara ungdomar. Snyggt och enkelt i animation och berättande, med en lättsam balans mellan skrattretande komedi och mer allvarsamt karaktärsutforskande.
Utblottad och desperat går Kojirō med på ett vad, där han ska hålla en kendomatch mellan sina och en gammal lagkamrats elever. Problemet är att han då borde ha ett lag bestående av fem gymnasieflickor, medan han för tillfället endast har en elev.
Lyckan vänder dock när han möter den tystlåtna och nätta Kawazoe Tamaki, som tillbringat större delen av sin uppväxt i familjens kendodojo. Inte långt därefter sällar sig fler till gruppen, dragna till Tamakis talang och potential. Kojirō inser att möjligheterna är så mycket större än vad som begränsas till ett vad mellan två vänner. Han skall leda sitt lag till mästerskap på nationell nivå.
Kul att veta:
Bamboo Blade sändes på japansk tv mellan oktober 2007 och april 2008. Animen är på 26 avsnitt, men i slutet av sista avsnittet hintades det om en möjlig kommande säsong.
Baserad på
mangan med samma namn av Masahiro Totsuka.
Omdöme:
Jag tycker om anime där folk försöker uppnå mål, som gärna får vara annat än förhållanden. Kanske därför jag genom åren dragits mycket till shonengenren, där x-antal högljudda/tjuriga/tävlingsinriktade pojkar försöker nå sina storslagna drömmar. I Bamboo Blade får man följa främst gymnasietjejer göra detsamma, och det är väldigt kul att få se det.
Bamboo Blade lyckas på något underligt sätt blanda en del av den humoristiska och skruvade känslan hos
School Rumble, med den tävlingsinriktade idrottscentreringen hos
Prince of Tennis. Det är en anime som utspelar sig till större delen i skolan utan att man egentligen tar del av elevernas skolliv. Dojon är central för berättelsen, liksom tränandet och tävlandet.
Det är snyggt gjort, även om animationerna hänger kvar vid bröst och lår onödigt länge ibland utan att det fyller något som helst syfte, vilket överlag irriterar mig lite.
Figurerna är roande med sina excentriciteter, men de får inte alla tillräckligt mycket utrymme att utvecklas, och i vissa fall förblir de sina extrema drag hela serien igenom (även om jag finner Miya-Miyas personlighetsklyvning härlig!).
Jag tycker egentligen bäst om när figurerna umgås utanför träningen, och man får se lite mer av deras personligheter. Också när de pratar om just varför de tycker om kendo, vilket inte alltid framgår. Sporten dominerar trots allt handlingen, och det skulle ge karaktärerna mer djup om man visste vad som fick exempelvis Nakata att älska kendo, eller mer om vad som gör att Saya alltid återvänder fastän hon ständigt hoppar av klubben.
Bamboo Blade är på det hela taget en lättsam tv-serie även när det nalkas allvar, och lyckas vara lättuggat och roande i sin enkelhet utan att vara det minsta banal. Drömmar, vänskap, sport och nörderi sätts i fokus, och det är ingen kombination att se ner på.
