Av Kyousuke Motomi
En mysig manga om vänskap som leder till starkare känslor, där tonvikt sätts på förståelse, acceptans och att se till mer än någons yttre. Inte så matig när det gäller handling, men funkar då det inte dras ut till en längre serie. Resultatet pendlar mellan att vara OK och bra, men om läsaren söker något lite lättuggat men fint berättat med romantiska undertoner, är det här definitivt något att prova på.
Den nya killen i klassen, Leo, är tystlåten och vildögd. Men hans sätt lockar snarare än skrämmer Yuiko, som alltid önskat att djur älskade henne lika mycket som hon tyckte om dem. Till omgivningens förvåning väcks en ömsesidig affektion mellan dem två, och när det visar sig att en oroad och skadad Leo tappar besinningen totalt, och att endast Yuiko kan få honom att ta sig samman igen, stärks deras band bara ytterligare.
Kul att veta:
Beast Master är en serie av det kortare slaget, på endast två volymer. Mangan trycktes i magasinet Betsucomi mellan 2006-2007.
I slutet av första volymen är manganovell "Fly" inkluderad.
Omdöme:
Det är något lite oskyldigt och rart över Beast Master, till och med under de stunder Leo går bärsärk och fullständigt sliter sönder allt i sin väg, vilket kan vara svårt att tro. Men historien bygger mycket på att den förstående stämningen, och den acceptans och vänskap som finns mellan huvudparet, skall vara den drivande faktorn.
Mangan bär även ett stråk av komik: Leo är lite som Mowgli eller Tarzan, uppväxt i djungeln och ovetandes om sociala koder. Samtidigt belyser hans ovetskap just hur onödiga och dumma vissa regler och fördomar är, och Yuiko blir allt mer sällan besvärad av hans egenheter. Yuiko själv porträtteras som en vanlig och rätt omtyckt tjej, som är varken klängig, ständigt hungrig eller av någon ologisk anledning den enda tjejen i mangan som alla killar vill få ihop det med. Med andra ord är hon en normal människa med fel och brister samt fördelar, och hennes brist på dem flesta stereotypa extremiteter är välkommen.
Förutom Leo och Yuiko är alla andra bifigurer, men inte överflödiga. De ger lite mer liv till skolmiljön, och en tydligare känsla för huvudrollernas hemmaliv.
Stilmässigt känns det inte som att det introducerats något nytt i Beast Master, utan illustrationerna följer liknande mönster som många andra titlar utgivna av Shojo Beat. Men det är ändå rätt snyggt, och jag tänker inte så ofta på bristen av bakgrunder och återkommande screen-tones, vilket är ett plus. Sammantaget är det en mysig berättelse i sin enkelhet, som jag tror att många skulle uppskatta.
När det gäller "Fly", så är berättelsen och karaktärerna lättförglömliga och tunna. Men författaren själv medger att novellen inkluderads av sentimentala skäl, och inte för att den skulle ha något kvalitativt värde (vilket den i ärlighetens namn inte har). Men det är ett debutarbete, så det är kul att se hur Motomi förbättrats med åren däremellan fram till det att Beast Master skrivits.
Se de första sidorna på Shojo Beats hemsida.