av Yumi Unita
När Daikichis morfar går bort, upptäcker släkten plötsligt att gubben hemlighöll en sexårig dotter. Bara Daikichi ställer upp att ta hand om flickan. Men kan han byta ungkarlstillvaron mot livet som ensamstående förälder så lätt?
Bunny Drop handlar om om Daikichi och hans fosterdotter Rin, tekniskt sätt hans moster, och hur de sakta men säkert växer ihop till en riktig familj. Livet som ensam pappa innebär ett livspussel av stor komplexitet. Många omställningar väntar de två när de ska vänja sig vid varandra och sin nya tillvaro.
I bakgrunden lurar också frågan om var Rins mamma egentligen håller hus. Vad fick en ung kvinna att slå sig ihop med en gubbe på över sjuttio och varför duimpade hon sin dotter där, egentligen?
Omdöme
Bunny Drop är en manga fylld med ögonblick som går att relatera till, vare sig man upplevt dem som orolig förälder eller förvirrat barn.
Serien innehåller många väldigt kul scener. Några av dem jag minns bäst är Daikichis panikartade förvirring första gången det ska handlas småflickskläder, flätas hår och - herregud, hur ordnar man det här med dagis egentligen?? Enkla vardagssituationer som kan bli nog så dramatiska för de inblandade. Allting framställs helt klockrent och övertygande.
Det är också en berättelse om att hantera sorg och förändring. Sakta upptäcker vi, tillsammans med Daikichi vilka djupa tankar som rör sig i Rins huvud. Hon känns trots det sällan för lillgammal eller perfekt. Rin är ett trovärdigt porträtterat barn, som tar sig an livets stora och små vedermöder på ett sätt som kan kännas väldigt främmande för vuxna. Och, samtidigt, märkligt välbekanta när man funderar tillbaks lite till sin egen barndom.
Umita tecknar Bunny Drop med en avskalad, förrädiskt enkel stil. Jag inser knappt hur väl hon fångar ansiktsuttryck och känslor förrän efteråt, när ögonblick från serien dyker upp i minnet. Väldigt elegant. Det här är en bra serie att introducera för dem som tycker att mangans normala bildspråk är lite för plottrigt.
Bunny Drop är främst en manga för vuxna. Den bör passa de som gillar
Solanin. Eller
Nana, tror jag, även om den vänder sig till en lite äldre målgrupp.
Jämfört med mer romantiska vuxenserierna, som kontorsdramat
Tramps Like Us, föredrar jag Bunny Drop. Personernas känslor framställs mer komplext och trovärdigt än i mycket av den josei jag läst, kanske för att de alltid ska innehålla så mycket trasslig kärlek.
Jag kan varmt rekommendera Bunny Drop! Det är en väldigt fin liten berättelse som döljs bakom det något oansenliga omslaget.