Animeversionen av Nabari no Ou är långt ifrån en urvattnad version av originalserien. Animationen har gjorts med stor respekt för originalverket, men i vissa aspekter är den nästan bättre än mangan. Ett välkomponerat soundtrack, kompetent animation och fantastiska skådespelarprestatioern från två av Japans bästa kvinnliga röstskådisar lyfter Nabari no Ou, Det gömda rikets härskare, till nya höjder.
I Nabari no Ou har de uråldriga ninjaklanerna anpassat sig till det moderna samhället. Seriens huvudperson, Rokujo, dras in i konflikten mellan klanerna när det visar sig att den uråldrig ninjatekniken Shinra Banshou är förseglad inom honom. Shinra Banshou ger dig kraften att förändra hela världen, precis som du önskar. Som tur är önskar den apatiske Rokujo sig ingenting...eller?
Kul att veta
Nabari no Ou blev som anime 26 avsnitt lång och sändes på TV i Japan under 2008. Den baseras på mangan med samma namn av Yuhki Kamatani. Mangan pågår fortfarande i Japan.
Originalmangan har vissa inslag av homoerotik. Dessa bitar har fått ta mer plats i animeversionen, istället för att tonas ned, vilket annars ofta är fallet när en manga animeras för TV.
Ursprungsserien kan inte klassificeras som en yaoimanga, men homoerotiska inslag är ganska vanligt i de serier som, likt Nabari no Ou, ursprungligen ges ut i den japanska mangaantologin G-Fantasy (
Black Butler,
Pandora Hearts,
Zombie Loan,
Switch, etc).
Omdöme
Jag har redan diskuterat innehållet i Nabari no Oh, när jag recenserade mangan som låg till grund för animen i en tidigare recension (http://www.sfbok.se/manga/recension.asp?Move=index&index=774). Därför kommer jag i denna recension att koncentrera mig på de aspekter som är unika för just animen.
En sak som jag sällan nämner i recensioner, mest för att jag inte recenserar anime särskilt ofta, är hur mycket vikt jag lägger vid röstskådespeleriet när jag bedömer en anime. För mig är animationen och berättelsen bara en del av upplevelsen, och precis som när man ser film, teater eller lyssnar på radioteater förväntar jag mig att skådespelarna, som ger liv och själ till sina roller, ska vara både väl valda samt bra på vad de gör. Nabari no Ou uppfyller alla dessa krav och lite till; Mitsuki Saiga och Rie Kugimiya som spelar seriens två huvudfigurer, Miharu respektive Yoite, tar i ända från tårna i sina rollprestationer. De två skådespelerskorna är oerhört samspelta och väl införstådda i sina karaktärer. De briljerar i scen efter scen. Så väl Miharu och Yoites känslolösa, yttre tillstånd av apati, som de stormande känslor som alltid bubblar innanför ytan, går rakt genom rutan och fram till tittarna.
En annan sak som är viktig för mig är karaktärsdesignen. Jag är inte överdrivet förtjust i den där typiska animedesignen som man ofta stöter på i generiska animeadaptioner, utan föredrar när animatörerna har försökt att efterlikna mangan som de baserar TV-serien på.
J.C. Staff, som ligger bakom hela animeproduktionen, har gjort ett bra jobb med både musik och animation. I allmänhet är det inga kända namn dyker upp bland dem som har jobbat på serien, men många av dem har fina meriter i ryggen om man väl tittar närmare på vilka serier de har jobbat på förr.
Jag tror inte att Nabari no Ou låg särskilt högt på någons radar innan den sändes på TV under 2008, men allt eftersom fick tittarna upp ögonen för detta lilla mästerverk. Genom att J.C. Staff gjorde ett genuint hantverk på serien, för de vidare sin kärlek och respekt till källmaterialet även till tittarna. Ofta tycker jag att det känns onödigt att animera manga, eftersom animeversionerna sällan gör materialet rättvisa. I det här fallet är jag däremot glad att jag både kan se animen och läsa mangan, eftersom jag tycker att båda medierna kompletterar varandra.
Den här animen rekommenderas varmt till alla som tycker om kvalitetsanime. Gillar man serien kan man troligtvis även uppskatta anime som Black Butler (kommer på DVD senare i år eller nästa),
Kino’s Journey,
Twelve Kingdoms och
X – TV-serien.
Länkar
Animens officiella japanska hemsida
T
V Tokyos officiella japanska hemsida för animen 
