En av de senaste årens mest omtalade animeer, som i sin enklaste och råaste form är ännu en shonen-serie i gamla skolans tappning: rastlösa och
lynniga tonåringar med sina avtrubbade men mäktiga mentorer.
Vad gör då Soul Eater så speciell? För ovanlighetens skull befinner vi oss i USA, närmare bestämt Death City, Nevada: En plats med arkitektur av kyrkogårdar och det viktorianska Londons bakgator. Strosandes i denna värld; Maka (hjältinnan), skrikninjan Black Star (underbart dubbad av Yumiko Kobayashi) och cowboyen Death the Kid (Liemannens son) med sin blingbling, svettband och häng i brallan. De går på Death Weapon Meister Academy och är mitt uppe i utbildningen till
"technicians", som tillintetgör ägg av "kishins" - bortkomna själar som hamnat vilse på resan till helgjutna demongudar. Kidsen har varsitt föremål
bestående av en hybrid människa-vapen; Death the Kid har t.ex. tvillingpuffrorna Liz och Patty. Genom att samla 99 kishinägg (och en häxa!) vill de sammanfoga alla sina fantasifulla skjutjärn och svärd till ett ultimat supervapen.
I de första sju avsnitten introduceras huvudpersonerna lite kaosartat, men därefter hittas balansen och dilemman fördjupas; ungdomarna måste motstå pubertetsproblem och frestelser för att inte falla för "den mörka sidan" (hör Vaders tema i skallen!).
Soul Eater är ett klassiskt format i vass tappning med nyttig självmedvetenhet. Humorn är seriens starkaste kort - figuren Liemannen toppar nästan motsvarigheten i Family Guy! Bara att hitta alla historiska och litterära förlagor är ett kul tidsfördriv! Det är inte så att Soul Eater driver med sig själv, men kryddningar i form av snabb putslustkomik i dialog och interaktionen med de bisarra vapnen, gör animen mindre tungrodd än t.ex.
Bleach. Fan-servicen och vitsigheten ligger som ett täcke animen igenom och håller linan ut, även
om det blir tröttsamt med buskiskomik som att en av killarna kallar en av tjejerna för "baka" (=dumsnut) och denna råslår killen i skallen. Vi får fint koreograferade actionscener med design vild som ett argt japanskt fightarspel. Vi slipper nästan helt inzoomningar och stillbilder,
genvägar som anime gärna tar. BONES gotiska animation är väl genomförd för en tv-anime, med bakgrunder av både CG och konventionella handteckningar, vilket ger finfina 3D-effekter. Soundtracket sitter kvar långt efter första
sittningen med sitt hopkok av fullorkestrar, Absolute Rock Anthems 4 och hiphopflams. Förlagan ligger i mangan av Atsushi Ohkubo (
B Ichi) och Shonen Jump-humorn till trots, blir eftersmaken av avsnitten att Soul Eater är snäppet mörkare än dussinanimen och lyckligtvis utan 20 onödiga fyllnadsavsnitt som i redan nämnda Bleach. Du som söker ett klassiskt koncept i fräsch tappning, eller kanske bara gillar Tim Burton-scenografi -
bör spana in! Efteråt är det bara att hoppas att uppföljaren till Square Enix eget Wii-äventyr Soul Eater: Monotone Princess hittar till Sverige!
