Av
Kyousuke Motomi
Dengeki Daisy var en positiv överraskning, som blandar hackers, elaka elevrådsmedlemmar, föräldralösa flickor och utpressande vaktmästare i en spännande blandning. Serien är tjusigt tecknad och bjuder på en och annan intressant variation på tjejseriernas vanligaste stereotyper.
Strax innan Teru förlorar sin storebror och därmed blir alldeles ensam i världen, får hon en telefon med numret till någon som hennes bror kallar för Daisy. För Daisy kan hon berätta precis vad som helst, vare sig det är jobbigt eller roligt. Daisy tar sig alltid tid att svara, trösta, stödja och ge råd. Men när Teru hamnar i skolans till synes ganska läskiga vaktmästares klor och samtidigt blir utpressad av skolans elevråd är frågan om Daisy kan hjälpa henne. Det visar sig dock att Daisy kan göra betydligt mycket mer än att bara ge goda råd...
Kul att veta
Kyousuke Motomi har även skrivit
Beast Master. Dengeki Daisy publicerades ursprungligen i
Betsucomi Magazine och är en pågående serie i Japan.
Omdöme
Då och då plockar jag upp en ny serie för att recensera som jag inte har hört talas om förut. Dengeki Daisy var just en sådan serie. Jag har recenserat ett ganska stort antal tjejserier för tonåringar och läst ännu fler, så vid det är laget är det sällan som jag verkligen går i spinn över vad jag läser. En viss slentrian kan man väl kalla det. Men Dengeki Daisy överraskade mig på mer än ett sätt.
Receptet för serien fick mig att tro att jag skulle få det gamla vanliga tjatet: skoltjej som utpressas av snygg kille vilket leder till allt från humoristiska utspel till lite obehagliga situationer och slutligen romans. Dengeki Daisy kretsar dock mindre kring romans och mer kring sorgearbete och vikten av att ha någon att kunna lita på och anförtro sig åt. Redan här känns serien ett strå vassare än många andra i samma stuk.
Allra starkast i serien lyser Teru och Tasuku. Teru är, trots sin sorgliga bakgrund, en viljestark ledargestalt med ett starkt sinne för rättvisa, samtidigt som hon emellanåt, när ensamheten och utsattheten tär på henne som värst, kan vara sårbar, dock utan att bli ett viljelöst mähä. Det är en välbalanserad kombination som jag gärna ser mer av i japanska tonårsserier. Den mystiske Tasuku, som i grund och botten verkar vara en ganska bra kille, är varken änglalik eller utan egna, personliga demoner, men samtidigt har han ett ansvarskännande drag och är diskret omhändertagande. Som läsare blir jag nyfiken på honom och hans roll i det som har hänt Teru.
Inte för att det känns särskilt svårt att gissa vad som kommer att hända närnäst i serien, men Motomi som gör serien har stoppat in en del, för just shoujomanga, ganska främmande ingredienser, som hackare och dataintrång. Hon introducerar otrevliga och emellanåt ganska obehagliga sidofigurer, som man tror att man kommer att avsky, och vänder sedan med finess upp och ner på allt när man som minst anar det. Samtidigt löper mysteriet med Terus bror och hans allt för tidiga död som en röd tråd genom berättelsen och driver på händelserna. Det är faktiskt riktigt spännande, om jag ska vara ärlig.
Dengeki Daisy kommer väl inte gå till historien som den bästa romansserien någonsin, men jag tycker definitivt att den är läsvärd. Att den är vältecknad och använder sig av bildkomposition på ett spännande sätt skadar förstås inte, det heller. Själv kan jag absolut tänka mig att läsa vidare i serien när tillfälle ges. Serien får en stark 3:a i betyg, och om den fortsätter att bli bättre och bättre även i fortsättningen är nog inte 4:an långt borta.
För er som gillar serier som
High School Debut,
Love Com,
Kimi ni Todoke – From Me to You,
We Were There,
Sand Chronicles och
Fruitsbasket är den extra varmt rekommenderad. Än så länge passar den för de flesta åldrar, men Terus sorgearbete efter brodern kan möjligtvis göra serien lite svår för de allra yngsta.
Visserligen är sommaren snart över i skrivande stund, men det här är en serie som passar lika bra att läsa på soliga som regniga dagar.
