Av
Kaneyoshi Izumi
Underhållning av det lättsammaste, enklaste slaget finner vi i Seiho Boys High School. Serien håller en godkänd nivå teckningsmässigt, men det finns inte mycket kött på benen i själva berättelsen, som passar bättre för den läsare som är på jakt efter att slå ihjäl lite tid, snarare än den som är ute efter något djuplodande.
På pojkskolan Seiho Boys’ High School har eleverna ett stort problem: Hur skaffar man sig en flickvän, när man bor isolerad ute på en liten ö i havet, där passagerarfärjan bara stannar till två gånger om dagen? Dessa problem till trots dyker det då och då trots allt upp flickor på denna ensligt belägna ö, och varje gång de dyker upp vänder de upp och ner på livet för en eller flera av pojkarna i skolan.
Kul att veta
Kaneyoshi Izumi har även skrivit Doubt!! Seiho Boys High School är hennes senaste serie och skrivs fortfarande i Japan. I den här första volymen finns det även inkluderat en kortberättelse som hör till en av hennes tidigare serier, Sonnanja Neyo, som inte finns översatt till engelska.
Omdöme
Ja, det ska väl sägas direkt: Det här är ingen serie som man läser för att förkovra sig på något vis. Det är ren underhållning, och ganska fånig sådan dessutom. Men serien är inte helt poänglös, även om den kanske känns en smula meningslös; den är ett helt okej tidsfördriv och roar för stunden. Vad gör det väl att man har glömt allting tio minuter efter att man lagt ifrån sig serien, när man fick sig ett par goda skratt på vägen? Vad jag skrattade åt har jag redan hunnit glömma. Kanske skrattade jag åt hur fånigt allting var? Men skrattade, det gjorde jag definitivt.
Serien är uppdelad i kapitel, där varje avsnitt fokuserar på en av killarna på skolan och en speciell flicka i hans liv. Det låter kanske lite stereotypt, men seriens inledning överraskar med att en av killarna på skolan, som numera är öppet gay och självutnämnd
otomen, får besök av sin före detta flickvän. Eftersom killen i fråga, sin sexuella läggning till trots, faktiskt tyckte väldigt mycket om sin flickvän medan de var tillsammans, vill han inte göra henne besviken genom att avslöja att han bara låtsades vara kär i henne medan de var ett par. Därför ber han de andra killarna om hjälp, eller rättare sagt så ber han dem att inte freaka när han låtsas vara lika fejkat manlig och perfekt som den roll han brukade spela på högstadiet.
Tyvärr är inte åtföljande kapitel lika intressanta, eller för den sakens skull ens särskilt roliga. Vi bjuds på inte mindre än 2 avsnitt som fokuserad på vad man i mangakretsar brukar kalla för "fejkad incest" (berättelser där styvsyskon faller för varandra), samt en make-over-scen där unga, hormonstinna tonårskillar förvandlar skolsyster till en pinuppa och en uppsjö av andra dumheter. Nej, intelligent manus är inte den här seriens starka sida. Det är en parad av dumheter som man skrattar åt för att de är så bisarra och inte mycket mer.
Gillar man Seiho Boys’ High School rekommenderar jag även komediserier i stil med
Hana Kimi,
Ouran Host Club och
My Heavenly Hockey Club. Seiho Boys’ High School passar sannolikt bäst för läsare i tonåren och uppåt.
