Av
Tomo Matsumoto
Skolromans om ung flicka med bubblig personlighet som faller för skolans tystlåtne och respektingivande bad boy. Inget nytt under solen, men för den skulle inte helt menlös. Må vara en platt stereotyp i mycket, men lyckas skildra kollektivboende med värme.
Eimi flyttar in i skolans sovsalar och förväntar sig att bo med massa trevliga och ordentliga tjejer. Det blir dock inte riktigt som hon föreställt sig, men med en positiv attityd tar hon sig an allt från utmaningar om att smyga in i killarnas sovsalar till att delta i olovliga mahjongspel. Hennes glada sätt gör att hon kommer överens med alla, och snart har hon till och med blivit vän med killen alla andra tycks undvika…
Kul att veta:
Beauty is the Beast (Bijo ga yaju) är en manga på fem volymer som trycktes i
LaLa Magazine mellan 2003-2005. Den engelska översättningen ges ut av Viz Medias Shojo Beat, och har med både ordförklaringar inbakade i berättelsen, samt en del extramaterial i stil med karaktärsbeskrivningar och författarkommentarer i slutet på volymerna.
Omdöme:
En av Beauty is the Beasts starkaste punkter är att den ger en ärlig och rolig bild av hur det är att leva i kollektiv. Minsta hemlighet eller konstighet ligger framme för öppen analys. Det är både frustrerande att behöva dela sitt lilla utrymme med andra, samtidigt som det är en fantastisk upplevelse. Har man tur med grannarna så är det mest en tid av glädje, och för mig som nästan endast haft positiva erfarenheter av korridorboende, så var Matsumotos skildringar av utmaningar, gemensamma städdagar och privatlivsbrist väldigt roande.
Bortsett från det, så finns det inget med Beauty is the Beast som jag känner är minnesvärt. Huvudrollsinnehavaren är en sprudlande glas optimist som äter hela tiden – inget nytt. Skolans bad boy är våldsam "när det behövs", har trasigt familjeliv och är egentligen ganska rar – inget nytt. Den tuffa, androgyna tjejen som alla tycker är jättecool råkar vara attraherad av söta och flickiga saker till den grad att hon utvecklat underklädesfeticher – blää. Allvarligt talat hade jag accepterat det mer om det här varit en debutserie, men i Matsumotos fall handlar det bara om att återanvända standarkoncept.
Beauty is the Beast har mer att erbjuda dem som är nya läsare av genren. Den passar alla åldrar, är smårolig, simpel och är en relativt kort serie. Är man dock intresserad av något lite matigare i skolmiljö, vare sig man letar efter humor, romantik eller persongalleri, skulle jag istället rekommendera serier som
School Rumble,
Karakuri Odette,
Otomen eller
Fruits Basket.
