Tecknade serie-toppen

Tale of a White Night (manga)

Publicerad: Fredag, 6 maj 2011, Skribent: Nahal Ghanbari, Betyg: 1
Av Tooko Miyagi

Ojämn novellsamling i mangaformat, för dem som uppskattar klassiska spökhistorier där mysteriet avslöjas precis i slutet.. Författaren får till en OK stämning, men karaktärerna brister i närvaro och slutresultatet blir mest menlöst.


En tonårskille varnas för att kvinnan han ser i skogen är en demon, men kan ändå inte stanna i bergsbyns trygghet. En annan ung man återvänder till sin hemort, där flera av hans gamla klasskamrater tycks dö under mystiska omständigheter. En flicka går vilse utan att kunna slita sig från en upptrampad stig, och finner sig mitt bland rävar med dold agenda. Tale of a White Night rymmer fem korta berättelser, de flesta centrerade kring unga människor som hamnat på mardrömslika avvägar i livet.

Kul att veta:
Tooko Miyagi har även skrivit yaoi-serien Il Gatto sul G (nu ur tryck) samt efterföljande Butterfly of the Distant Day, samt illustrerat shounen-ai dramat A Promise of Romance.

Omdöme:
Ärligt talat så vart jag varken förtjust i eller imponerad av Tale of a White Night. Miyagis illustrationer är nog seriens främsta behållning, men heller ingenting jag ser som särskilt anmärkningsvärda.
De fyra första kapitlen har skräcktemat i fokus, men lyckas aldrig gå in på djupet med problematiken. Det finns alltid en tvist i slutet på berättelsen men vägen dit är tråkig.
Sista inslaget, "East of the Sun, West of the Moon", tar upp nästan halva sidantalet och är ett drama om en ung kvinna från ett döende folkslag, som ger sig in bland fienden för att ta reda på vem som förrådde hennes folk och orsakade hennes brors död. Här utvecklas både karaktärer och plotline något mer, men både stil- och temamässigt avviker den helt från resterande serienoveller, och känns som ett mycket obefogat bidrag.

I sin helhet är det en serie jag inte riktigt förstår poängen med. Möjliga riktlinjer är att den inte passar en yngre publik, men även om jag läst klart sämre manga är det här inget jag skulle rekommendera för någon egentligen. För kortare, episodlika skräckberättelser som lämnar ett tydligare spår av obehag och erbjuder mer lockande karaktärsporträtt, föreslår jag istället Nightmare Inspector.

De första tre sidorna finns att kika på här.

Kommentarer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev